27 sep. 2014

Blåsigt värre.

Ego.
Stod vid Ramsjön
och lyssnade på vinden,
sjön och skogen.
En liten giftig en.
Igår, efter att maken slutat på jobbet och gjort den enkla handlingen, så åkte vi ut på en tur. Ut i skogen, ner till sjön. Tog med mig min iPhone och min OlloClip. Passade på att leka lite - tog kort, zoomade och filmade med tidsförskjutning. Hade hur kul som helst och det var skönt att vara ute i naturen. Njöt av att det blåste, susade i säven och knakade i träden. Det var en blåsig och gråmulen dag igår, men perfekt för mig. Gillar när vädergudarna busar lite - åska, storm och andra extrema saker. Gassande sol gör mig bara seg, svettig och trött - även om det också på sitt sätt kan ses som extremt väder.

Vill gärna ut igen. Det var rogivande för själen.

25 sep. 2014

Blir vi…

Små söta figurer, inget annat.
…lättare kränkta idag än förr i tiden? Eller är det något annat som gör att vid minsta lilla sak, så reagerar människan som om något riktigt hemskt hade hänt.

Läste idag på Iltasanomat om en man i 50-årsåldern som fått 20 dagsböter för att han gått hemma och hoppat i trampolinen naken. Böterna baseras på ett vittnesmål av en kvinnlig granne, vars dotter upplevt situationen jobbig. Den finska naturistföreningens ordförande sa dock att en människa får gå hemma naken, det är inget som en ska få böter för. När han intervjuades via telefon, satt han naken, enligt egen utsago. 

Min tanke var: Varför titta? Mannen går naken hemma och hoppar i trampolinen, på bakgården. Tänkte även att för att se grannen, behövs det kanske jobbas lite för att verkligen se att han går naken. Jag vet inte hur det ser ut i detta område, där nakenheten hände, men jag tror att i de flesta fall behöver en jobba lite för att se. Varför inte prata med grannen?

När jag var liten bakade jag och mina kompisar negerbollar. Det var ingen som blev upprörd. Ingen blev heller upprörd över figurerna i Kalle Anka. Inte heller över att vissa bakverk heter finska pinnar. Dessa pinnar innehåller lika mycket finnar, som negerbollarna innehåller negrer. Det är båda klassiska kaffetilltugg. Inget annat.

Och detta med Lilla hjärtat, en sagofigur i Stina Wirséns bok. Eller är det bara så att jag inte begriper? Vore intressant att veta vilka det är som oftast reagerar på dessa saker och säger: ”Jag är kränkt!” Samtidigt reagerar vi på hur det saknas någon med utländsk bakgrund i styrelser och arbetsplatser. Eller är det så att vi individer är rädda för diskussionen kring stereotyper? 

Jag kan förstå att det kan finnas en historisk laddning i vissa bilder, vissa bakverk, vissa godisförpackningar - men diskutera då denna historiska laddning, så att den riktiga rasismen kan bortarbetas. Kidnappa inte andras figurer och tillskriv inte dessa en annan egenskap som skaparen gett. Håller med författaren Wirsén när hon säger:
”Att inte vara representerad, det är rasism.”

24 sep. 2014

The Conjuring

Lorraine Warren, spelad av Vera Farmiga, tittar i speldosan
där Rory syns. Kan hon se något annat?
Det är någon gång i början av 1970-talet och paret Warren ökar på sin samling från livets spökliga tillfällen. Ed och Lorraine Warren är exorcister - eller med finare ord, så är de en demonologist och ett medium. Allt från läskiga dockor, speldosor, krukor och andra saker finns samlade i ett rum, bakom låst dörr. Ingen får gå in där utan att Ed har sagt att det är okej.

Samtidigt någonstans på Rhode Island köper Roger, Carolyn Perron och deras fem ljuvliga barn ett gammalt lantligt hus och renoverar upp det till en ny dröm. Frid och fröjd? Nej, inte så länge.

Det börjar ske underliga saker, som om en låda av ondska öppnats och den väller över hela familjen. Mamman och en av döttrarna upplever hemska saker, som ingen annan ser, känner eller märker av. Så egentligen är det inte ett dugg konstigt om resten av familjen funderar ifall alla skruvar sitter som de ska.

Allt börjar med att familjens hund inte vill kliva innanför tröskeln och att mamman i familjen får oförklarliga blåmärken på kroppen. Dörrar gnisslar, öppnas, stängs. Varje natt stannar klockorna vid 03:07 och en av döttrarna hittar en vän vid namn Rory, som ingen annan ser utom hon i spegeln till en speldosa. Sakta kryper demonerna in och tar över familjen.

Att filmen bygger på verkliga händelser (sägs det) gör den inte mindre läskig. Kanske är det till och med det som gör den läskig - oavsett sant eller ej. Ed Warren gick bort 2006 men Lorraine, som är nu 87 år, var konsult då denna film gjordes och säger att flera av händelserna skedde i verkligheten. Lite som The Warren Files.

En skräckfilm är en skräckfilm, men tanken på att där ute kan finnas läskigheter som familjen Perron upplevde - det skrämmer mer än filmen.

Tagline: "Wanna play with her?"
Genre: Skräck, Baserat på sanna händelser, Paranormal
Skådespelare: Patrick Wilson, Vera Farmiga, Ron Livingston
Betyg: 7,5 av 10 

23 sep. 2014

Efter regn kommer solsken...

Solen som steg upp i morse,
sett genom vårt vardagsrumsfönster.
Och den ljuva skogsdoften. Detta är mitt försök till nystart, sudda bort det gamla, tabula rasa. Har lämnat Tankar och Vattenskvalp - Morgondrömmar blir verklighet bakom mig. Du är välkommen hit och jag ser framemot att dela mina tankar, åsikter och händelser med dig. Önskar dig en skön början på hösten. 

PS: Vi hade minusgrader i morse!