Höstlov

Denna vecka har barnen höstlov. Vi var ett kort sväng nere hos min svärmor under några dagar och barnen hade med sig sin kompis. Det var sköna dagar även om de oftast blir fullmatade hos svärmor med matlagning, handling och all hjälp som hon kan tänkas behöva utanför hemtjänsten och landstinget. 

Barnen - ja, ungdomarna, de är ju över 12 år allihopa så - hade roliga dagar med att se sig omkring i Karlshamn och även shoppa lite i stan. Vi tog oss även till stugan för att kolla läget där och vi besökte makens moster en kort sväng innan vi åkte vidare upp mot Nora. 

På vägen hem så vara det såklart vägarbeten och nu vid höstens tuffa grepp om oss, blir det fort mörkt. Även om vi har gjort resan många gånger, så blir liknande händelser sådant som gör resan tyngre. Var skönt att komma hem, det kan jag erkänna.

Nu blir det några dagar hemma, lediga och lata, innan verkligheten kommer på måndag med skola, teater, jobb och annat som vår familj pysslar med.

Vanlig vardag

Det är en vanlig vardag här hos oss. Maken skalar potatis och tjejerna har kommit hem från skolan. Nu har de höstlov, kan vara skönt med en vecka ledigt från prov, läxor och förhör. Själv ser jag framemot lite ombyte av plats. Det blir några dagar i Blekinge under barnens höstlov. Kanske kan jag hämta hem lite energi för att klara av en bit in i den mörka hösten och vintern. 

Hade födelsedag den 11 oktober. Firade den med familjen. Vi gick på bio - barnen såg "One Direction Where We Are" och jag och maken såg "Medicinen". I somras var vi på konsert i Köpenhamn, så barnen ville uppleva känslan igen. Vi vuxna passade på att se en film och samtidigt fira min dag lite extra. Tyckte "Medicinen" var rolig och hade en poäng. Det är inte alltid det behövs piller för att hitta sig själv, för att må bättre. Filmen är värd att se. Vi var även ute och åt gott. Min insulinpenna strulade, så jag fick inte i mig den mängd insulin som jag borde ha haft. Detta i sin tur skapade högt socker och allt vad det innebär. Men samtidigt så visste jag att detta skulle ske, så jag var förberedd. Självklart strulade det till en del, men inget katastrofalt. Var skönt att komma hem, ta prov, ta insulin och pusta ut. 

Vädret har varit lite här och var. Enda dagen är det varmt, soligt och andra dagen är det regnigt, blåsigt. Vi har även haft frost och minusgrader. Vintern närmar sig. Det är väldigt mörkt om morgonen och om kvällen. Hade svårt att komma upp idag, hela sovrummet badade i mörker när klockan ringde vid halv sju. Trodde för en stund att jag hade ställt klockan fel eller att strömmen gått i hela Nora. Men inom de närmaste 40 minuterna så ljusnade det och även jag vaknade till lite sakta. Är som en zombie om morgonen. Är mer av en kvällsmänniska. 

Ska inom kort steka kassler och göra en sallad till de skalade potatisen. Sen blir det att fundera kring packningen. Kanske hinner vi med några avsnitt av "The Mentalist" med, innan det är dags att omfamnas av nattens mörker.

Kvinnor må ljuga....

En dag satt en sömmerska och sydde vid en flod, hennes fingerborg föll ner i floden. Hon grät högljutt. Gud uppenbarade sig och frågade: Varför gråter du mitt barn? Sömmerskan svarade att hennes fingerborg hade ramlat i floden och hon behövde den för att hjälpa sin man försörja familjen. 
Gud doppade ner sin hand och fick upp en fingerborg gjord av guld och safirer. Är detta din fingerborg frågade Gud? Nej svarade sömmerskan. Gud doppade ner sin hand igen och fick upp en gyllene fingerborg gjord av safirer. Är detta din fingerborg frågade Han? Nej svarade sömmerskan. Ännu en gång doppade Gud ner sin hand och tog upp en fingerborg gjord av läder. Är detta din fingerborg frågade Han? Ja svarade sömmerskan. 
Gud blev så glad över sömmerskans ärlighet att Han lät henne behålla alla 3 fingerborgar. Några år senare var sömmerskan ute och gick vid floden med sin man. När maken plötsligt ramlade i floden och försvann. Kvinnan grät högljutt och ännu en gång uppenbarade sig Gud. Varför gråter du? 
Min man har fallit i floden, grät sömmerskan. Gud gick ner i vattnet och kom upp med George Clooney, är detta din man, frågade Han. JA skrek kvinnan. Gud blev rasande. Du ljuger! sa Han. Åh förlåt mig sa sömmerskan, det är ett missförstånd. Du förstår, hade jag sagt nej till George Clooney hade Du kommit upp med Brad Pitt. Hade jag sagt nej även till honom hade du kommit upp med min man. Hade jag då sagt ja, skulle du ha gett mig alla tre. Käre Gud, jag är inte helt kry och skulle aldrig orka ta hand om alla dessa tre män. Därför sa jag ja till George Clooney. 
Så Gud lät sömmerskan behålla honom! 
Vad är då moralen med denna story: Närhelst en kvinna ljuger är det för en godhjärtad orsak för andras bästa. Det är i alla fall våran story, och den håller vi oss till. 
Undertecknat
Alla kvinnor

Panik!

I morse märkte jag att det endast fanns en kanyl i min låda för alla diabetessaker jag har. Ringde till lasarettets medicinmottagning och fick en telefontid hos min sköterska. När hon ringde upp sa jag:

-Hej, det är jag. Jag behöver kanyler!

Sköterskan fnittrade och frågade:

-Panik?

Svarade med samma här-måste-det-gå-fort-röst:

-Ja, har bara en kvar!

Sköterskan skrev ett recept på direkten och skickade iväg den till Apoteket. Själv upptäckte jag att det var nog någon sorts panik som uppfann sig. Skrattade och sa till sköterskan att nog lät det som om jag hade panik! Vi fick ett gott skratt och i eftermiddags hämtade jag kanylerna.

Så nu har jag 400 kanyler. Räcker i ca 3-4 månader.

Mina kanyler och en BD-safe-clip.

El Orfanato - Barnhemmet

Barnhemmet - en läskigt bra film.
Laura flyttar i vuxen ålder tillbaka till barnhemmet, där hon bodde som barn. Hon ville ge handikappade barn en möjlighet att bo där hon växte upp. Till en början ser det ut att gå bra för Laura och hennes familj, beståendes av sonen Simón och maken Carlos. När föräldrarna upptäcker att sonen har en låtsasvän, vänds allt upp och ner. Simón försvinner spårlöst, men Laura kan inte ge upp sökandet efter honom. 

Jämför jag denna film med de andra skräckfilmerna som finns där ute, så är denna film allt annat än komediskräckisarna, bloddränkshistorierna och de där flickan-ut-ur-tv-filmerna. Den spanske regissören Juan Antonio Bayona har skapat en film som kryper sakta in under skinnet - helt utan plötsliga händelser, specialeffekter och blodiga knivar. Det läskiga är känslan du får endast genom tanken att uppleva det som Laura och Carlos upplever - de små ljuden och det lilla barnet med tyghuvan. Vem är det? Ja, det är inget du vill möta i korridoren i alla fall.

Plötsligt försvinner Simón och förblir borta. I huset hörs underliga ljud och när du som ser filmen inser vad dessa ljud är, så kryper det i dig - det gjorde det hos mig. Känslan av att tappa bort ett barn, rädslan av att förlora ett barn och slutligen tanken kring hur misstag och obetänksamhet kan skapa situationer du inte vill uppleva - det är essensen i filmen Barnhemmet.

När verkligheten går upp, går den smärtsamma ridån ner.

Denna spanska film från 2007 är en av de bästa jag sett. Filmen har fått flera utmärkelser, bland annat för bästa scenografi, bästa nya regissör, bästa originalmanus och bästa ljud.

Tagline: "No secret stays locked away forever."
Genre: Drama, Mysterier, Thriller
Skådespelare: Belén Rueda, Fernando Cayo, Roger Príncep
Betyg: 7,5 av 10 

Höstvindar

Lampan utanför vår dörr, lyser in genom köksfönstret.
Regndropparna blänker.
Höstlöv i Örebro.
Det var en ruggig dag igår. Det regnade och blåste hårt hela dagen. Kunde inte ens ha ett fönster öppet utan att det fladdrade vilt i gardinen eller närliggande dekorationerna. Samtidigt var luften skön att få in och det var mysigt på kvällen att ligga i sängen och bara lyssna på regnet, vinden och buskarna som hasade mot väggen. Det blev som en vaggvisa.

Det skulle visst vara så här större delen av denna vecka, men jag tycker att det är en skön årstid. Det är som äldsta dottern säger - en mysfaktor med hösten, mörkret, lätt belysning, varma drycker, mjuka filtar och varmt inomhus. Lägger jag till böcker, så blir det riktigt härligt.

Hösten har kommit till oss i Nora och jag tycker att det har gått fort. Någon vecka sedan var det varmare och bladen i träden var mycket grönare. Bra att vi fick en höst, så det inte bara "plötsligt" blir vinter.

Magen kurrar på mig nu. Ska upp till köket för att förbereda kvällens mat, hemlagad pizza. Det ska bli gott!

Mörker!

Mörker på Willys.
De flesta av oss åker då och då in till mataffären för att handla det som behövs hemma. Det gjorde jag och maken igår medan dottern var på teater. Där gick vi i lugnan ro på Willys, följde vår lista som tur nog inte var så lång. Vi närmade oss kassan, hade bara två saker kvar på listan. 

Det är då det händer. Total mörker, ljudet som sakta tystnar och sekunderna av förvånad tystnad. Strömavbrott. Där står jag mellan glassfrysen och fruktkonserverna i full fart letandes efter ananas. Som plötsligt ersattes av mörker. När förvåningen väl lagt sig, så kom små ljus från mobilernas ficklampor och så hade vi kunder en viss uns av ledljus från de lampor i taket som fungerade på reserven. Maken ställde sig i kö och tur nog så var det en av de två köer till kassorna som faktiskt flöt på, just med hjälp av reserven. Att vi fick mata på själv ingick i uppgiften. I slutet av kassan stod personal som packade ner varorna i påsar, för att skapa ett bra flöde. 

Jag och maken tyckte det var smått roligt. Handla i mörker, ja - det har vi aldrig gjort ihop, så det blev lite annorlunda. Men kan säga att det var även andra reaktioner på detta plötsliga mörker - vilket är förståeligt. 

Minns när jag var på USÖ år 2000 och hade precis fött vår första dotter. Låg på 'uppvaket' efter ett akut kejsarsnitt och tyckte att alla maskiner som lät var jobbiga. När strömmen gick, blev det mörkt och tyst. Var nog den ende på den avdelningen som tyckte att det var skönt. Pustade ut och njöt av stillheten tills reserven kom igång. 

Att måla

Ola Billgren: Konst är en personlig kunskapsväg.
Har sedan länge gillat att måla, teckna, rita. Det ger mig energi och även om jag själv skulle tycka att resultatet blev sisådär (milt sagt), så är det en känsla att få skapa något och låta färgerna flöda. Gillar mest akvarell, akryl och vanliga pennor. När jag var yngre målade jag med blyerts och på skolans papper. Hade inte tillgång till något annat, av olika skäl. Kände inte heller att någon i min närhet uppmuntrade mig med att fortsätta måla. På så vis har målandet även fått "lida" längs med åren. Kunde få plötsliga infall och måla, rita och teckna massor, för att sen låta färgerna damma i ett hörn.

Men nu är det ändring på det. Har låtit målandet sakta växa fram nu - inhandlat nya pennor, färger och material. Har även skapat en påse med endast målar-saker. Har ännu inte en plats där jag kan ha allt framme, men materialet ligger nära till.

Det har blivit några "konstverk" och jag hoppas att det genom tiden blir fler. Kände mig smått ringrostig när jag började. Var ju flera år sedan jag målade. Men det känns så bra att ha börjat igen. Och bilden ovan är en kladd på färgtester - redigerad med MarbleCam, bland annat.

Marcus Aurelius och livets glädje

Det är det lilla som räknas.
Marcus Aurelius föddes för länge, länge sen - året var 121 och våren visade sig på sin bästa sida i Rom. Att han en dag skulle bli romersk kejsare - ja, det tänkte nog ingen på då den lille krabaten sprang runt och lekte. Näst intill 40 år senare, år 161 blev han romersk kejsare och regerade i nästan 20 år innan, troligen av sjukdom, han dog. Han var känd som stoicistisk tänkare - ja, lite av en cyniker.

Vid 3 års ålder dog hans far, vid 16 årsåldern kastades han in i det politiska livets rampljus. Men med de rötter som Marcus hade i familjens mylla, med olivolja och politik som starka ämnen, så var det nog inga som helst problem för honom. Han hann även med fru, 14 barn och filosofiska intressen. Medan han satt som kejsare, gjorde han några goda ändringar - kvinnans ställning förbättrades och barn och slavar fick rättsskydd.

Men det var i krigets miljö som Marcus började författa sina självbetraktelser. Denne man var väl utbildad i många ämnen - språk, retorik, geometri, musik och stoisk filosofi. Det sägs att hans skrifter vittnar om en stark humanistisk övertygelse. Jag tycker hans tankar är vackra. De flesta uttrycker hopp, glädje och de små, små sakerna i livet som gör livet gott att leva. Det handlar mycket om att stanna upp, se det som betyder något och njuta av det - där och då. Och hur du kan finna lyckan, styrkan och dig själv.