Adventstider

Sitter här i köket. Det är lördag. Ungdomarna sover och jag försöker balansera mitt huvud rätt på axlarna - huvudvärken är inte snäll idag. Som om den skulle vara snäll någon gång. Igår fick jag upp ljusstakar och julstjärnor. Är bland de första på gatan. Grannen mittemot tog fram sina ljusstakar för nästan tre veckor sedan. Inte illa, tänkte jag. 

Tystnaden är total idag. Ingen rörelse alls på vår gata denna gråmulna dag. Det är även förkylningstider. Ungdomarna var hemma förra veckan från skolan. De hostade, snörvlade och sov. Kom upp för lite mat och vidare tillbaka till den mjuka sängen och varma känslan under täcket. Skönt kan jag tro. Hoppas att de har fått energi nog att släpa sig till skolan på måndag. Tur så närmar sig jullovet. Sedan är det en del förberedelser inför Lucia med kören och skolans miljöredovisning i början av december. Ska bli spännande att gå till skolans aula för att lyssna.

Lille tomten redo

Det är första advent i morgon. Det är över 80 år sedan det för första gången togs fram ljusstakar och stjärnor här i Sverige. Tiden går. Och även om vi har ljus i fönstren, dessa vanliga köpta från IKEA, så blir det ett helt annat ljus nu, med en helt annan värme. Gardiner i mustigt rött och djupt grönt hjälper till. Det blir en gosig känsla.

Ska laga en skink- och ostpaj idag med sallad, tacosås och crème fraîche till. Ska bli gott. Börjar nästan bli hungrig redan nu. Får ta fram smöret och förbereda lite....

Hoppas att du får en skön adventstid. Andas, njut av varma ljuset, en god bulle och en kopp varmt. Glad Advent!

孔夫子, Kon-fu-tze

Skogsväg i Jakobstorp. Vackert för mig.
Men kanske inte för någon annan.

Samtal och förståelse över att vi kan se olika på saker och ting. Det är inte alltid lätt. Det behövs inte mer än två personer i ett möte för att det ska uppstå meningsskiljaktigheter. 

I Qufu i staten Lu år 551 f.Kr föddes en pojke som sedan blev en kinesisk filosof. Han fick ett mycket stort inflytande i Kina, men det visste han troligen ingenting om då han började föra vidare viktiga tankar och samtal. Konfucius, Mäster Kong som han kallades, kom troligen från en adlig familj men trots det så växte han upp under fattiga förhållanden. Han tyckte att det var viktigt med kunskap och var hängiven sina studier från tidig tonår. Med kunskapen han fick längs med vägen blev han en vis man och fick många lärljungar som ville höra hans visdomsord och ta tills sig hans råd. De dagar man inte lärde sig något ansåg han som förspilld tid. Lärljungarna samlade sin mästares tankar om samhället, politiken och hur människor i allmänhet bör förhålla sig till varandra. Ledare gentemot folket, du och jag gentemot varandra och alla andra omkring oss. Under titeln Lunyu, Samtalen, 論語 finns dessa tankar samlade.

Kanske kan det vara något för dagens politiker att läsa och lära sig av. Med tanke på hur dagens politiska arena ser ut, milt sagt en stor röra, så skulle det vara bra med lite visdomsord. Det verkar vara lättare att vända ryggen till och inte ens försöka komma fram till något som kan skapa en balans i politiken. Mina tankar går till en sketch med Monty Python, där de står redo vid startgroparna för att springa och när skottet går så springer alla hur som helst, vart som helst - det är nog en bra beskrivning på dagens politiska situation. Det är ingen vacker syn.

Men kanske för någon annan är det det. Med hjälp av den kris som pågår, så rider vissa på de höga vågorna för att nå sina mål. Inte alls vackert att på detta sätt utnyttja andra människors tragiska öde. Media eldar på och det finns inget som visar på annat än att de som rider på vågorna fångar poäng efter poäng.

Utan att de övriga förstår varför.

Carrie

Det finns ingen hjälp att få från ovan

Jag gillar skräckfilmer och "Carrie" är en sådan klassiker, även om den kan ses som en tonårsfilm. När versionen av boken från 1974 kom ut som film för första gången 1976, visste jag inte så mycket om filmen. Var inte så gammal. Men när väl åttiotalet tog sin start, så var jag där och såg den på TV. 

Många skulle tycka att denna film är läskig, men i grund och botten är den inte det när det kommer till att skrämma dig i soffan, så att du gömmer dig bakom kudden. Det som är mer skrämmande i filmen är hur tonåringar kan som grupp bli starka genom en enda ledare, som inte har några gränser och hur snett det kan gå när dessa gränser skrids över för mycket och för långt. Då finns ingen hjälp att få och den som blir mobbad kan antingen tyna bort eller få extrem styrka för att hugga tillbaka.

I detta fall använde Carrie White all den styrka hon hade och skapade totalt kaos och total förstörelse.  Självklart kan en undra ifall hon gick för långt för att straffa sina mobbare och även undra vad en själv hade gjort i detta fall. När ilskan tar över, går förståndet ur. I slutet av filmen lyser det lite hopp om ånger och förståelse för att all magi, kraft och lust för att ge igen kanske inte är det bästa.

Carrie White spelas av Sissy Spacek i versionen från 1976 och i versionen från 2013 är det Chloë Grace Moretz. Hon var även med i filmen "Texas Killing Fields". Båda gör sin roll som den mobbade Carrie väldigt bra, men tycker att i versionen som jag såg igår är det faktiskt mamman, Margaret White, som spelas av Julianne Moore som stack ut. Hon var verkligen den djupt kristna mamman, som levde i synd och hade ångest över allt som idag kan ses som naturligt. Att bli kvinna, att gå på bal, att dansa och att ha känslor.

Filmen "Carrie" är något som passar in nu som då. Det handlar om mobbning, relationen mellan en mor och en dotter, hur det är att vara tonåring med alla kraven på sig och viljan att vara som andra. 

Men samtidigt kan en undra varför det finns så många versioner av just "Carrie"...

Tagline: "Know her name. Fear her power."
Genre: Drama, Skräck
Skådespelare: Chloë Grace Moretz, Julianne Moore, Gabriella Wilde
Betyg: 5,9 av 10

Höstlov

En vända i Jakobstorp

Det är sista dagarna på barnens höstlov nu. De har haft en skön vecka med sovmorgon, slappa dagar, besök hos farmor och stugan. Det var även sköna dagar för oss andra i familjen. För min svärmor blev det extra roligt med besök i flera dagar. Vi passade även på att åka en sväng till stugan och då besöka min mans moster och morbror. Det piggade säkerligen upp deras dag. Vi hade lite fika och pratade om det som hänt sedan sommaren tog slut och vi åkte hem förra vändan.

Vi passade på att titta till skogen och sjön med när vi ändå var i Jakobstorp. Det var full rulle på skogsarbetet och en del stockar dekorerade grusvägens kanter. Vi körde ner med bilen till sjön och jag bestämde mig för att gå tillbaka. Var skönt att bara vara jag och skogen. Det var tyst, stilla och doftade underbart. Luften var sådär härligt sval och solen var på väg ner. En perfekt sen eftermiddag att ta några kort. 

Övrigt var det som vanligt - jag fixade maten, vi handlade och vi umgicks - hos barnens farmor.

PS: Nu har jag haft denna blogg i över ett år, tiden går fort!