Den där Bob Dylan

Ord från "Desolation Row", Bob Dylan, 1965, (c) 

Sitter i köket och hör hur ungdomarna i familjen har åsikter kring låtarna och artisterna i programmet Idol. Själv våndas jag i köket, eftersom jag känner att de som är med inte når hela vägen. Sen gick tankarna till årets nobelprisvinnare i litteratur.

Ja, jag kanske inte är en av de där som är tokig i Bob Dylan, men han texter är väldigt bra att filosofera kring, skapa konst kring och läsa för att få en känsla av lugn. Men jag lyssnar inte på hans musik.

När det kom ut att hans skulle få nobelpriset i litteratur så blev en del lika förvånade som den dagen första snön faller och det blir halt. Andra delen blev överlyckliga och tyckte att det var på tiden. Sen har vi Svenska Akademien, som söker Dylan med ljus och lykta. Världen väntade på en reaktion från artisten själv, bland annat då han stod på en scen i Las Vegas. Men även om det är något nytt inom Akademiens värld att mötas av denna tystnad, så är det inte så underligt när vi tänker på Dylan. Vi här hemma och pratat om detta och fnissar bara åt det hela. Medan världen är upptagen med att vara för eller emot, som DN skriver, så får vi även vänta på svar från Dylan.

Själv tycker jag att det är en spännande vändning, att Dylan vann litteraturpriset. Det bör hyllas. 

Partiledardebatten

Sandlåda

När mamma sa till mig en gång att jag skulle satsa på politiken och att framtiden fanns där, svarade jag henne att politiken är smutsig och det är inget för mig.

Gårdagens partiledardebatt gav inte mersmak och fick mig inte ändra på min åsikt från mången år tillbaka. Har varit aktiv och har funderat på att någon dag skulle det vara skoj att börja igen. Mest för att försöka skapa någon sorts ordning på sandlådan som pågår just nu. Men vem lurar jag med den tanken? Inte ens Jönssonligan, som har haft en del planer, skulle lyckas.

Min åsikt är att det var rena rama mobbnings-tv igår. Där står politikerna på rad och de har en stor möjlighet att på bästa sändningstid visa vad det vill göra för oss i Sverige. Istället får vi höra hur sju partiledare ger sig på en ensam stackare i mitten. Fast de ville inte placera honom i mitten, utan mer i ett mörkt hål. Allt är hans fel och ingen vill samarbeta med honom, även om de ena blocket säger att det andra vill och vice versa. 

Programmet hann inte ens kallna och eftersmaken försvinna förrän media spär på med sina åsikter. Vem var bäst? Vem var sämst? Vem var roligast? Kan säga att det var en hel del käbbel. Och en partiledare fick ta ansvar för allt vad gräsrötterna gör. Inget nytt under solen.

Vi har redan hört allt det här - förra partiledaredebatten, på radio (smart sjuåring) och lär höra det igen. Och alla ansåg sig själva vara kvällens vinnare. 

Det barkar åt skogen.

Regn

Kallar den "Regn".
Outline Gorjuss.

Det är sena kvällen och jag sitter här i köket. Ute blåser vinden hårt och det regnar på härsen och tvärsen. Det är höstrusk för andra dagen i rad. Nu har verkligen hösten kommit, en årstid för mys, filtar, ljus, lövdekorationer, något varmt att dricka och böcker. 

De senaste veckorna har varit fullmatade. Det har varit utöver terminstarter på olika håll alla möjliga föräldramöten. Vi som föräldrar samlar på oss en hel del information då ungdomarna börjar en ny termin, en ny skola, en ny utbildning och nya fritidsaktiviteter. Och även om det för vår del endast varit något nytt när det kommer till äldsta dottern och hennes gymnasiestudier och yngsta och hennes kommande val inför nästa års start på gymnasiet. Så här långt har vi varit nöjda hela familjen. Det fungerar bra, ja, mer än bra. Skönt det.

Regninga dagar ger också en möjlighet att se på film, läsa och måla då fritiden infinner sig. Nu på kvällen tog jag en av artisten Gorjuss outlines och målade flickan i regnet. Det var en enkelt väg att stilla viljan att måla något som kunde bli färdigt rätt fort. 

Annars rullar vardagen vidare, dag för dag...