tag:blogger.com,1999:blog-88310219879786951572024-03-05T17:10:58.886+01:00SkogsdoftEfter regn kommer solskenNiinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.comBlogger166125tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-43830268844802162242020-06-30T23:02:00.001+02:002020-06-30T23:02:23.918+02:00Glad sommar!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCbuOmFe5WhWAYXh_rg1GawARfUcWgSQfgux49kyGhXXYH0WHHgLljhff9renxWxEvst7v0ovUQOKlFJx4rUxvbGj0AsETl0gcoCxP_Q21RlsQWC98qcOL_MqqaC4YOw7qNgg93egqlaMa/s1600/humla_lupiner_skogsdoft.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCbuOmFe5WhWAYXh_rg1GawARfUcWgSQfgux49kyGhXXYH0WHHgLljhff9renxWxEvst7v0ovUQOKlFJx4rUxvbGj0AsETl0gcoCxP_Q21RlsQWC98qcOL_MqqaC4YOw7qNgg93egqlaMa/s640/humla_lupiner_skogsdoft.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Dagarna har rullat på under det halvår som gått. Ungdomarna har sommarlov och det har maken med, medan jag studerar litteraturvetenskap under sommarens varma dagar. Fördjupar mig just nu i Harry Potter och hans världar. Har inte studerat på ett tag, så det känns annorlunda och första veckorna kändes stressande, då jag fick samla all information och få ihop det hela. Men jag tror att jag nu börjar sakta få till det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Armen är bättre och så här långt är det bara ett besök kvar hos fysioterapisten. Mest för att kolla axeln. Den vill inte alls. Har svårt att få upp armen helt och hållet, så som innan. Har tränat en hel del sedan jag fick lämna ortopeden på lasarettet. Ja, både hemma och på vårdcentralen. Har lämnat ortosen och sover som jag brukar i sängen. Till en början var det ju fåtöljen som gällde. Känns bra att ha tillbaka armen, även om det inte helt och hållet känns som min arm. Men simma får jag inte än.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vovven Bentley växer, lär och frodas. Han har fyllt ett år i april och nu i juni har vi haft honom hos oss ett helt år. En sådan gosig fluffboll och så glad hela tiden. Ett-årskontrollen gick bra med spruta och allt. Vi fick lite tips om att testa magert foder till honom och han gillar verkligen sin Doggy, så det fungerar bra. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I år blir det ingen tur till stugan på grund av coronan, covid-19. Det känns underligt, men vi gör det bästa av det. Nu finns tillfälle att fixa trädgårdarna här, plocka lite med saker här hemma och njuta av det. Saknar stugan och sjön, men nu är det som det är.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu har det, tack och lov, blivit lite svalare dagar. Hettan som var i förra veckan var för mycket för min del och för resten av familjen med. Inte ens Bentley gillade hettan. Blev korta promenader på dagarna men sista kvällspromenaden, då det var svalare, blev längre. Regnet och åskan som kom tog vi tacksamt emot. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hoppas att du njuter av sommaren på ditt sätt! Glad sommar!</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-22744993062776336972020-02-26T20:48:00.000+01:002020-05-28T22:37:52.403+02:00Bruten humerus inte så skoj<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdL6kUARTcQGN2U9zQO9VnE1EYplCrVtL9UjdneO0lN0l_kwvL9ggfb0bYeBIKorUWFhQNlRva7DpGILoahUqq8QefxCcUXlNctnAKo-2075HMLi8_NgCMZ_3iKFoPJIevJcX-jJlIqwRr/s1600/boll_traning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1555" data-original-width="1536" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdL6kUARTcQGN2U9zQO9VnE1EYplCrVtL9UjdneO0lN0l_kwvL9ggfb0bYeBIKorUWFhQNlRva7DpGILoahUqq8QefxCcUXlNctnAKo-2075HMLi8_NgCMZ_3iKFoPJIevJcX-jJlIqwRr/s640/boll_traning.jpg" width="632" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det har nu gått en hel del veckor (145 dagar) sedan jag ramlade på promenaden och kraschlandade redigt på den hårda asfalten. Många röntgenbilder och läkarbesök senare, så är jag fri från gipsen och ortosen. Det har varit tufft och är fortfarande det till en viss del. Vissa rörelser är svåra, känns obekväma eller är helt omöjliga att utföra.<br />
<a name='more'></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiccik7A-PC6YxJXG1lf9C7DYylLqQDdirNqALuwQ-Mx1iKvaDReYbPIeyKu5aCZCXBrQwGi77x8tGbXFmDjlTNu3zDIIyxUoTM7F-Y7XagIA79ym0c5rH_LOcFpc4WtTtWf8c9UMp9j_cl/s1600/brutenhumerus_oktober.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiccik7A-PC6YxJXG1lf9C7DYylLqQDdirNqALuwQ-Mx1iKvaDReYbPIeyKu5aCZCXBrQwGi77x8tGbXFmDjlTNu3zDIIyxUoTM7F-Y7XagIA79ym0c5rH_LOcFpc4WtTtWf8c9UMp9j_cl/s640/brutenhumerus_oktober.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Oktober 2019, röntgen på akuten.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Till en början var även ett besök på toaletten en kamp. Att ta sig i och ur sängen eller upp ur soffan krävdes stark koncentration. Den där vänsterarmen behövs väl i vardagen, ska aldrig mer underskatta den armen! Balansen påverkas, det blir skevt med en arm inpackad i ortosen och en mitella. Det var många vardagliga saker som fick läras in på ett nytt sätt. Att bara dra på sig ett par strumpor eller byxor blev smått svettigt. Tänk om jag hade satsat mer på den där rockringen som ung, då hade jag kunnat slunga upp byxorna enkelt. Tröjor ska vi inte ens prata om. Hur kränger man en t-shirt över ett gips? Eller en ortos du inte får ta av dig? Och duscha, ja - listan kan göras lång. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI-ODpyrk7l-XDv9RSq3yt3GOzCuD5ABoBMtHdrxQoy2N1BigYdKlspGPrSo2oDdrQEBjvomslrQakgRFZUXT1Fg2tJDRil_8-OY_3aI3VQmikyCfavlAJVSnD_8oChE9abIKAagHhUVxg/s1600/benpress_traning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1510" data-original-width="1536" height="628" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiI-ODpyrk7l-XDv9RSq3yt3GOzCuD5ABoBMtHdrxQoy2N1BigYdKlspGPrSo2oDdrQEBjvomslrQakgRFZUXT1Fg2tJDRil_8-OY_3aI3VQmikyCfavlAJVSnD_8oChE9abIKAagHhUVxg/s640/benpress_traning.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyn4diieFuUeSBeYMDwGck1UXG7daELJ_n3j6ABqqaeRRub-TxnIOCBTPVMFMZyGP7oY2z-4p_L1jX4Kva6UzHl2SRygNDdLYhO-ETNhQxEIjM5DpgROUWXbLPDErkg1oTg6KM5-cb2Vc1/s1600/brutenhumerus_december.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyn4diieFuUeSBeYMDwGck1UXG7daELJ_n3j6ABqqaeRRub-TxnIOCBTPVMFMZyGP7oY2z-4p_L1jX4Kva6UzHl2SRygNDdLYhO-ETNhQxEIjM5DpgROUWXbLPDErkg1oTg6KM5-cb2Vc1/s640/brutenhumerus_december.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Röntgenbild från december 2019.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Hade mitt sista besök på ortopeden i Linde i mitten av december. Vid varje röntgen, så möttes jag av en underbar sköterska som förundrades över skadan jag hade. Det kan ha spökat lite i mitt huvud, men samtidigt är jag jätteglad att det inte var ett av mina ben eller för den delen min högra arm. Det som varit svårt kroppsligt, utöver det vardagliga, är läkeprocessen. Frågor som ”kommer jag att bli som innan?”, ”hur skadad är jag?” och ”kan jag använda armen som vanligt när ortosen åker av? samlade sig i huvudet. Det blev en del sökningar hos Doktor Google. Inte blev det bättre. Samtidigt som jag lärde mig en del nytt om benens utbyggnad, läkeprocess och olika begrepp, så fanns det även saker som skrämde vettet ur mig. Att ramla igen var en av dessa saker. Har varit noga med att hålla balansen. Stadiga skor, kolla var jag sätter fötterna och gå lugnt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Kändes läskigt att lämna ortopeden i Linde, bli av med deras stöd och plötsligt vara redo för fysioterapi. Någon vecka senare hade jag min första fysioterapi och varje övning kändes som ett försök att nå Kilimanjaros topp. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoRSjAVI6WFOO-mQV3KkN_DreHC3CUB3D7wbz8OP9bEeS0L0X49C6y2WNCjvDFKKUnluN4fMu_CFTjagCNK_gWwLesjFE6aHgV0Qg-qZNZII6jc5Afl1haWvVuyyICSzkgFUteu7x4Mfhd/s1600/fysioterapi_humerus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoRSjAVI6WFOO-mQV3KkN_DreHC3CUB3D7wbz8OP9bEeS0L0X49C6y2WNCjvDFKKUnluN4fMu_CFTjagCNK_gWwLesjFE6aHgV0Qg-qZNZII6jc5Afl1haWvVuyyICSzkgFUteu7x4Mfhd/s640/fysioterapi_humerus.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Terapin jag kör hemma.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Idag går det lättare och jag har även börjat träna mer på balansen, styrkan i benen och i armarna och hållningen. Har ett annat schema som jag följer de gånger jag är på vårdcentralen för att träna. De andra övningar gör jag hemma, för att rehabilitera armen. Möter min sjukgymnast ett par gånger i månaden för att kolla upp armen, prova nya övningar och prata.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Har varit en lång resa och den är inte slut än.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-23573784582630459132020-02-24T00:18:00.000+01:002020-05-28T22:38:13.383+02:00Boktips: Ett stulet liv<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFwvOOliNg5hblYnvJLG_JWIjVAsgtDvbkZcDQEUaTFWgznCwo3Rgmsu0pUk3vlQfzSohKeD0hwtXL3oqMACNaUwLgNyamC5sgdG95rQUmEr8C4K26VOzNpwqhtjCs1ZHQ9Gvi58k88AWx/s1600/boktips_skogsdoft.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="341" data-original-width="845" height="258" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFwvOOliNg5hblYnvJLG_JWIjVAsgtDvbkZcDQEUaTFWgznCwo3Rgmsu0pUk3vlQfzSohKeD0hwtXL3oqMACNaUwLgNyamC5sgdG95rQUmEr8C4K26VOzNpwqhtjCs1ZHQ9Gvi58k88AWx/s640/boktips_skogsdoft.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: justify;">
"Ett stulet liv" är en bok baserad på en sann historia om Jaycee Lee Dugard, skriven av henne själv. Hon är en amerikansk kvinna, känd för att ha varit bortrövad i 18 år. Det var 1991, då Jaycee stod på en busshållsplats som 11-åring, som hon blev bortrövad. De som tog henne var ett äkta par och uppges att Jaycee har fått två barn med mannen, Philip Garrido.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jaycees styvfar var hemma och såg hur en bil gjorde en u-sväng och hur en kvinna tvingade flickan in i bilen. Han försökte följa bilen med cykeln, men hann tyvärr inte ifatt. Även några klasskamrater till Jaycee såg hur hon bortrövades. En stödgrupp skapad av mamman samlade ihop både styrka och pengar för att söka efter flickan tillsammans med frivilliga. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
De som tog Jaycee, paret Garrido, hade förföljt skolflickor sedan 1968 och de har även fått sin dom för bortrövandet av en annan flicka. Men fängelsetiden blev kort och de var ute på gatorna igen. 2011 dömdes de till fängelse i mer än livstid.<br />
<a name='more'></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I boken berättar Jaycee om livet under paret Garridos makt. Det är en sorglig historia, där du får höra en flicka uppleva ett liv under en pedofil och hur polisen misslyckas totalt med sitt arbete. Du får höra hur hon föder ett barn vid 14-årsålder och saknar totalt möjligheten för trygghet, hygien och är bunden med handbojor i ett unket rum. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vad är det som gör att hon inte försöker rymma? Och att en övervakad pedofil kan ha henne så länge, utan att någon ens undersöker skjulet på bakgården? Jaycee blir beroende av sina bortrövare, mest mannen. Hon anpassar sig till det nya, men hemska livet, där allt sker under Philip Garridos vakande öga. Det är många känslor som bygger upp en ledsam berättelse, men med ett gott slut. När hon hittas av en polisstyrka och nyheten sprids, blir många i Nordamerika chockade. Själv minns jag en dokumentär om händelsen, som sändes innan Jaycee hittades. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Boken är berättelse om en förlorad ungdom och sanningen bakom alla nyhetstabloider. Det finns några delar i boken som jag som lyssnare gärna hade varit utan, men dessa tillhör hennes berättelse och det är delar som hon gärna ville ha med. Troligen är boken ett sätt för Jaycee att bearbeta det hon varit med om. Vissa stunder blir boken smått långrandig och betraktelser och funderingar tar över istället för skildringar kring hennes fångenskap.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-78824993035339724902019-11-17T16:37:00.000+01:002020-05-28T22:38:30.305+02:00Konst: Utställningar<div style="text-align: justify;">
Förra gången jag var på utställning på Kalmar slott, så var det <a href="https://fruhoffstedt.blogspot.com/2017/08/konst-utstallning-kalmar-slott.html" target="_blank">Isabelle de Borchgraves vackra historiska kläder</a>, skapade av papper, som gällde. Hennes verk ställdes ut under sommaren på Örebro slott.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA3rkAkVRHpz83Gngu6B0-SvAOMHOShtIOYRxuoepdcs7owew2ranrFybv9LxoOTz9ljizPReAU9fH4gt_lMgZzbmdggw-KVG6jfmLfItQpUwDsBvAIQIa0mNL5SjYJ8fLyskoIcs7_MTm/s1600/vangogh_skogsdoft.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA3rkAkVRHpz83Gngu6B0-SvAOMHOShtIOYRxuoepdcs7owew2ranrFybv9LxoOTz9ljizPReAU9fH4gt_lMgZzbmdggw-KVG6jfmLfItQpUwDsBvAIQIa0mNL5SjYJ8fLyskoIcs7_MTm/s640/vangogh_skogsdoft.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxPKo8YPpl2a38p0rRbjRFJ92I1In6O-xJrzKzjFW0Ct4SdDz2w9KCFr6LCtGCrX-zpJz5aRKSoHUaKy3rSmm2xijSGfpKgtVODhsB7NTNTG0ljXSMQmfFbxdAy6ex8Qp3cj73A5SFKDAt/s1600/vangogh_skogsdoft1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxPKo8YPpl2a38p0rRbjRFJ92I1In6O-xJrzKzjFW0Ct4SdDz2w9KCFr6LCtGCrX-zpJz5aRKSoHUaKy3rSmm2xijSGfpKgtVODhsB7NTNTG0ljXSMQmfFbxdAy6ex8Qp3cj73A5SFKDAt/s640/vangogh_skogsdoft1.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I somras åkte jag, maken, våra tonåringar och deras vän från Portugal och vår hund Bentley till Kalmar. På slottet visades Vincent van Gogh, hans liv och verk. Det var vackert och rogivande, även om luften på slottet hade kunnat vara svalare. Var en av de heta sommardagarna. van Gogh Alive – The Experience gav mina sinnen en resa utöver det vanliga, digitalt. Hans målningar fick liv och konstnärens tragiska liv fick, om så för en stund, ett lyft till det bättre. Han var endast verksam under 10 år innan han tog sitt liv som 37-åring.<br />
<a name='more'></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEcEBzqjcAuVESh77D-VuAM4xJKjEC_ZoPaJVJR8MGGQnq1qTxhK5rXvna7jE46Q6sJmhx_fXBz_8jpA1tnpBvSdv9fc87UzZKckoewV2B5IlxjU_CnzZ8UAT-0ulWiFHdwgr1iAlLiU61/s1600/vangogh_skogsdoft2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEcEBzqjcAuVESh77D-VuAM4xJKjEC_ZoPaJVJR8MGGQnq1qTxhK5rXvna7jE46Q6sJmhx_fXBz_8jpA1tnpBvSdv9fc87UzZKckoewV2B5IlxjU_CnzZ8UAT-0ulWiFHdwgr1iAlLiU61/s640/vangogh_skogsdoft2.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nästa höst ställer Didrichsens konstmuseum ut 39 teckningar av Vincent van Gogh. Dessa teckningar ska vara van Goghs väg till konstnärsskapet och ska visa hans strävan att bli en konstnär. Utställningen visas från 5/9-2020, i Helsingfors.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyI6tO1r_6sqkG7D2IlOZFyq4x9NB2cD83nA1Zn0d17YYkCfWO1MQUdrpqEMqEBn2nOGZmXPj7g18Jtar40_YvDZMWQ_QLxGvYyNsqRLjY4mXFTT0hZSWqii11zLiBtkZPRo0YC_TneD0C/s1600/Orebro_skogsdoft1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyI6tO1r_6sqkG7D2IlOZFyq4x9NB2cD83nA1Zn0d17YYkCfWO1MQUdrpqEMqEBn2nOGZmXPj7g18Jtar40_YvDZMWQ_QLxGvYyNsqRLjY4mXFTT0hZSWqii11zLiBtkZPRo0YC_TneD0C/s640/Orebro_skogsdoft1.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkGO5lHkloOrKvkzuefmmMmYhjhl2vUmzJl8A4b9FAXK5rt3hepgNUsXG9bYTNDQsw8rTcZVfau9Eb2GzAXhhAV3x81ikcJMYR9VBdROd8x7mYS3cbqM6EHpaYv5hII2pl8XlI6FFLIo0q/s1600/Orebro_skogsdoft.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkGO5lHkloOrKvkzuefmmMmYhjhl2vUmzJl8A4b9FAXK5rt3hepgNUsXG9bYTNDQsw8rTcZVfau9Eb2GzAXhhAV3x81ikcJMYR9VBdROd8x7mYS3cbqM6EHpaYv5hII2pl8XlI6FFLIo0q/s640/Orebro_skogsdoft.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I Örebro förbereddes Open Art i samband med studenten. Mycket gick i regnbågens färger. Ett 60-tal artister från 19 olika nationaliteter hade skapat ett 80-tal olika konstverk för oss alla att se på. I år kom flera av konstnärerna från de nordiska länderna. De unga konstintresserade kunde lära sig om Makt och Motstånd, Natur och Existens eller Sinnen. Fanns även konstvandringar för familjen. Jag passade på att se förberedelserna inför. Intressant även det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9mIZFmYO3qjXoDQ_FbE_V24WIa3FqF1XxMJNpgL3jYIU9Ve5FApAieKXK7Yp03Rubkch7XsEVPSQyag0P689OObypn5WsifgGFSycF-UGDP7OlV4L0TLTZMoktdOLXkNON3jXqqa2BtFS/s1600/Karro_skogsdoft3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9mIZFmYO3qjXoDQ_FbE_V24WIa3FqF1XxMJNpgL3jYIU9Ve5FApAieKXK7Yp03Rubkch7XsEVPSQyag0P689OObypn5WsifgGFSycF-UGDP7OlV4L0TLTZMoktdOLXkNON3jXqqa2BtFS/s640/Karro_skogsdoft3.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
På Karro i Örebro hade ungdomarna ställt ut en del av sina alster inför studenten. Det var bland annat bokomslag som hade målats av studenter. Många lovande konstnärer att hålla ögonen öppna för.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-38329813579371045292019-10-17T16:49:00.002+02:002019-10-17T16:49:44.858+02:00Livet, liksom<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHe4bVBkKByK76mDVnNp_cBcnAeCzE_f75jUzd6hI0yO-GpVGTzHvXSLcV99TjX3RJnU9fwiugUbH3Qw9iIqZ2DQ1_JtBPXZ1T0bKh8vqvLxiYxzRoOXse4UjYJtV9X3XCmzGT_XlsxIYC/s1600/humerus.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHe4bVBkKByK76mDVnNp_cBcnAeCzE_f75jUzd6hI0yO-GpVGTzHvXSLcV99TjX3RJnU9fwiugUbH3Qw9iIqZ2DQ1_JtBPXZ1T0bKh8vqvLxiYxzRoOXse4UjYJtV9X3XCmzGT_XlsxIYC/s640/humerus.jpg" width="480" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så många tårar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Var ute med lille vovven inför hans natt, den 3/10. Det var lite innan midnatt och vi var på väg hem när jag plötsligt från stående läge faller som ett avsågat träd, rätt ner på asfalten. Vet inte om jag tuppade av, men känslan är stark att jag gjorde det, eftersom jag slog i huvudet. Trodde ansiktet var skadat och så även glasögonen, men det var det inte. Men det var min vänstra överarm. Bruten.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Inte rätt och slätt av, utan i en spiral runt hela humerus och även nått som kan liknas vid hack på den där axelknölen. Men innan jag kom till akuten med hjälp av maken och äldsta dottern, så var jag tvungen att ta mig upp från asfalten och hem. Ett under att jag lyckades, men med hjälp av vår hund som gav mig stöd så tog vi oss hem.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Chockad, skrikandes av smärta och totalt borta får familjen ett uppvaknande. Raka spåret till akuten, där jag togs väldigt väl omhand. Efter flera kontroller, morfin, rapporter om händelsen och röntgen, så fick jag gipsskena(hela armen) i 90° vinkel i armbågen och massa ludd, tejp och en mitella. Och ordinerad endast vanliga värktabletter. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En vecka senare, var det dags för besök nummer ett hos ortopeden och röntgen. Fick en överarmsortos, rådet att röra fingrarna och även armen vid armbågen. Inte bekvämt alls, men jag kämpar på. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Imorgon är det dags för besök nummer två. Röntgen och läkare.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och en sak till: Det är inte hundens fel.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-63871141221926110422019-08-23T19:05:00.002+02:002019-08-23T19:06:47.103+02:00Boktips: Slav<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR43CURgqNpboyPobnidYLhzKMZYfvLkT1-XbAyYZ5Vc9MSz33Y7O1OhH09kAJxbZZeb4-I3ula5OYwLgCYzl1krBmN07QGlsub4avGIG1_fAUx4mxTGlvCst7Yfn9OiQrWwomnM4_s_ud/s1600/slav_bok_skogs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1266" data-original-width="750" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR43CURgqNpboyPobnidYLhzKMZYfvLkT1-XbAyYZ5Vc9MSz33Y7O1OhH09kAJxbZZeb4-I3ula5OYwLgCYzl1krBmN07QGlsub4avGIG1_fAUx4mxTGlvCst7Yfn9OiQrWwomnM4_s_ud/s640/slav_bok_skogs.jpg" width="378" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br /></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<i>”De valde mig eftersom ingen skulle sakna mig”</i> är bokens första mening. På en öppen gata i London kidnappades Anna och gjordes till sexslav. Hon var då 21 år och arbetade som städare. Kidnapparna tog henne utanför hennes hem och åkte till Luton airport, där hon såldes vidare till Irland för 30 000 €.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I denna bok, berättar Anna sin historia. Hon kom från Rumänien till London för att studera och mitt på ljusa dagen bortfördes hon mot sin vilja och hölls som sexslav i nio månader. Många män utnyttjade och misshandlade henne, men hon gav inte upp. Hon lyckades fly och tog revansch på sina kidnappare och hallickar. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Anna, som heter nått annat, berättar sin historia till författaren och journalisten Jason Johnson. Han blir berörd av hennes berättelse och säger att det är så mycket våld i hennes liv, även under de moment då kidnapparna är trevliga. Det är en tragisk berättelse om en kvinna med hopp om framtiden. Hon ville läsa till sjuksköterska och sedan psykolog, men allt raserades under en kort stund. Pengarna som hon såldes för skulle hon betala tillbaka. Det tog henne knappa 2 veckor att få ihop summan efter alla manliga besök.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Läs (eller lyssna på boken, som jag gjorde) hennes berättelse, den är oerhört viktig.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-80894715361514628992019-08-18T21:17:00.001+02:002019-08-18T21:33:45.625+02:00Bentley<div style="text-align: justify;">
<span style="text-align: justify;">Är i stugan och regnet strilar ner. Potatisen kokar på spisen och nedanför mina fötter ligger en liten golden retriever valp på 4 månader. Sommaren har gått fort och den har varit intensiv. I den hemska hettan som var i början av juni, tog äldsta dottern studenten. Några veckor senare åkte vi till västkusten för att hämta hem vår lilla valp, minst i kullen av totalt 10 valpar. </span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: justify;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6-qIq1NV8dy__hvEhK6vZ0qk4Pk_HLO-1pZF0memh1HhbRUCwQ_ZHtndfz_8PO2dCi0dXBqW2hH09AEBjsEs_5QUa2MEa53HGtELqPW8H10HGpo9sR4TAQCczBjW2oEAyJVQP1Q10Ma9e/s1600/Bentley_skogs1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="786" data-original-width="1048" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6-qIq1NV8dy__hvEhK6vZ0qk4Pk_HLO-1pZF0memh1HhbRUCwQ_ZHtndfz_8PO2dCi0dXBqW2hH09AEBjsEs_5QUa2MEa53HGtELqPW8H10HGpo9sR4TAQCczBjW2oEAyJVQP1Q10Ma9e/s640/Bentley_skogs1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tittar på fåren på landet</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: justify;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi7oK9KretmeyfPee28pbsx2JyMrouQyJuU_UXoNfHN69WXyvnSpbmxvA1wgKzgwW8VaO745zs-00VCcFgXOkFGClTetMXD8i-DEoS0K0SHhYqk1oR5455xsxsyr1MyL3YR5SYD3T27Qup/s1600/Bentley_skogs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="786" data-original-width="1048" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgi7oK9KretmeyfPee28pbsx2JyMrouQyJuU_UXoNfHN69WXyvnSpbmxvA1wgKzgwW8VaO745zs-00VCcFgXOkFGClTetMXD8i-DEoS0K0SHhYqk1oR5455xsxsyr1MyL3YR5SYD3T27Qup/s640/Bentley_skogs.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Någon dag efter att vi hämtad honom.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
En liten underbar fluffig krabat, som klarade av resan hem till oss på ett makalöst bra sätt. Ja, han gnydde och funderade över vad som hände, men klapp och gos gjorde honom lugn. Resan ner till stugan någon vecka efter hämtningen gick också bra. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: justify;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh09uJrMXHtdMg7I5fDkMRsUe08ezsK1E5bq_miUa3fiAKipg0NhXTFMfSKp8P1-4E1xkoQPmzWbojO8rE3_qWOGCOVd5RKmqTW42HdhUuZf9Sr91FFD0odiufCnl-4RoixRnLu-sWow8Cf/s1600/Bentley_skogs2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh09uJrMXHtdMg7I5fDkMRsUe08ezsK1E5bq_miUa3fiAKipg0NhXTFMfSKp8P1-4E1xkoQPmzWbojO8rE3_qWOGCOVd5RKmqTW42HdhUuZf9Sr91FFD0odiufCnl-4RoixRnLu-sWow8Cf/s640/Bentley_skogs2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Favoriten, en broccoli</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: justify;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTQNIZ1lhRAiROP74jXtypEpnF6G8k3vH7aC7ChPY9VfbFUZhqMbns6usbh5Kp9PpUs_CeWzvVt6ZXPnKlTnLaNgkms9YzG4SObmMLf2cVbe9FOFZIJ236HnV5OJIusFWW3pkE2na7qKW1/s1600/Bentley_skogs3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1048" data-original-width="786" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTQNIZ1lhRAiROP74jXtypEpnF6G8k3vH7aC7ChPY9VfbFUZhqMbns6usbh5Kp9PpUs_CeWzvVt6ZXPnKlTnLaNgkms9YzG4SObmMLf2cVbe9FOFZIJ236HnV5OJIusFWW3pkE2na7qKW1/s640/Bentley_skogs3.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Han hörde åskan, ett redigt muller</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Här, mitt i den Blekingska skogen, har han installerat sig väl. Spring i benen, nya dofter (vildsvin, ingen favorit) och massa nytt att lära sig. Besöket hos veterinären i juli gick finfint, även om han busade som en valp. Sprutorna fick han, men var inte så nöjd med hundgodiset som erbjöds. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Han har lärt sig små tricks - sitt, ligg, tass, vänta, loss, ner och kom (fast kommandoordet är helt annat än ’kom’). Nu får han nya tänder och det kliar. Många tuggben går åt och ibland så kan han tugga på nått stolsben. Men det gäller att avleda. Med tanke på när jag hade hund sist, så har mycket förändrats. Det är en hel marknad med allt kring valpen och så även längs med hela uppväxten. Ta bara hundmaten. Det är en uppsjö av varianter. Leksaker - en hel avdelning för det. Sovplats - som sovavdelningen på IKEA. Det är en djungel att ta sig igenom. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är en fröjd med vår Bentley, som hunden heter. Samtidigt så är det många tuffa stunder, men som tur är så är vi fyra i familjen som kan öva med honom. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-90890455957025423322019-05-20T21:33:00.000+02:002019-05-20T21:33:03.454+02:00Fågelsång, "Hit och Dit" och asppollen<div style="text-align: justify;">
Tittade ut genom fönstret här om dagen och trodde för en kort sekund att det snöade. Hann blinka några gånger tills jag insåg att det är inte snö, utan pollen. Maskros? Tussilagon? I denna mängd?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det snöar asppollen på vår gata, inne i stan och inne i den stora staden. Dessa små fjun, i stora klumpar eller enkla fjun, far runt i vårvinden medan fåglarna kvittrar. Fjunen tränger sig in i näsan, kittlar och skapar obehag. Du kan andas in fjunen när du skrattar åt nått skoj som du skoj på din promenad. De fastnar i håret. De slingrar sig in och landar på middagsbordet. Dessa fjun finns överallt. Passar du dig inte, kan de skapa skägg. Ja, det känns så i alla fall när en vindpust kommer bärandes på asppollen och dessa landar i ditt fäjs.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Måsarna, sädesärlorna och svalorna gör sin sång hörd och syrén, hägg och annat blommigt visar sin vackra sida. Även åskan har varit på besök, mitt i Eurovision Song Contest. Sverige gjorde sitt yttersta att höras genom dunder och brak, slagregn och blåst. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3tuaGWKT_ArTmLMb_Fp19D9Gz_j8wEKqdNFUIQodCQeJV-2JPOApcoqpq6T-jg83_8i3C4BYkQh5SZXBYa2gIC4Rw6kMm4rsSw1A6x5DDgIa1hxicy9qpmzRj69PlhRlGx4IYOWW0ww9R/s1600/karlskoga_teater_skogs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3tuaGWKT_ArTmLMb_Fp19D9Gz_j8wEKqdNFUIQodCQeJV-2JPOApcoqpq6T-jg83_8i3C4BYkQh5SZXBYa2gIC4Rw6kMm4rsSw1A6x5DDgIa1hxicy9qpmzRj69PlhRlGx4IYOWW0ww9R/s640/karlskoga_teater_skogs.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Teatern</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Tidigare samma dag var vi i Karlskoga på teater. Såg "Hit och Dit, men ganska långt bort", en musikaliskt äventyr för hela familjen. Den handlade om Räven, Stora Älgen, Pytteälgen och Ugglan, som en kväll möttes i en glänta för att titta på månen. De pratar om den gula lysande saken där uppe på himlavalvet och vad den kan heta. Ja, kanske bacon? Mötet blir en lång vandring och ett äventyr. Pjäsen baserades på Johan Althoffs bok, som kom ut 1990. Det var ett lyckorus att se ungdomarna i teatergruppen och uppleva pjäsen. Några av ungdomarna går i samma klass/skola som yngsta dottern.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Värmen börjar göra sig påmind. Kvavt och flottigt, så kanske dags att fixa fläkten?</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-58310359180707165232019-05-09T22:24:00.000+02:002019-05-09T22:24:50.812+02:00Boktips: Mirakelverkstaden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvrlMARjO5XGnUTJ7oH1FoJYNHOf2Hfb-stmtIfyAszqBgQGX0fO-k5kXQ31gLTSvx-hZM3IJWgSDIgz1H-Sc55qwhaKWZk4Svd0lPuy6lV7ogcDhyk8FhcGW8y4QiXEEgtms8No1V6tmp/s1600/enbok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvrlMARjO5XGnUTJ7oH1FoJYNHOf2Hfb-stmtIfyAszqBgQGX0fO-k5kXQ31gLTSvx-hZM3IJWgSDIgz1H-Sc55qwhaKWZk4Svd0lPuy6lV7ogcDhyk8FhcGW8y4QiXEEgtms8No1V6tmp/s640/enbok.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ibland så undrar jag vad det är som gör att en inte kan släppa en bok, utan fortsätter att lyssna eller läsa. För mig är boken "Mirakelverkstaden" av Valérie Tong Cuong en sådan bok. Hade en bild av boken, då jag läst den kortfattade beskrivningen. Brukar inte vilja veta vad en bok eller en film handlar om, det ger en viss spänning i sig att då ta sig an ett kulturellt verk. Samtidigt så är "Mirakelverkstaden" ingen vanlig bok, som har en naturlig början och ett (lyckligt) slut. Det finns något som håller fast dig som läsare/lyssnare.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I boken får vi träffa tre personer, vars liv ligger nära ättestupan. Det finns ingen utväg och endast katastrof kan väntas. Först så har vi en före detta militär, Monsieur Mike, som har deserterat och blivit lämnad av sin flickvän och slutligen hamnar på gatan som hemlös. Den andra personen är Mariette, en lärare i historia och geografi, gift med en politiker och mor till två söner i tonåren. Hon tappar greppet i skolan, ger en elev en örfil och efter börjar verkligheten spinna lika snabbt som pojken föll nerför en trappa. Slutligen har vi osynliga Millie, som plågas av tragiska händelser i barndomen. Efter en brand i hennes hus hamnar hon på sjukhuset och utnyttjar situationen att återskapa sig själv som någon annan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jean från Mirakelverkstaden blir den räddande ängeln för dessa tre och där får de tak över huvudet, uppgifter att uppfylla och på så vis utvecklas. Millie, Mariette och Monsieur Mike blir lyckliga, får en mening i livet och känner att det finns hopp. Det blir en omstart och de tre har nog aldrig känt sig så här lyckliga. Jeans livsuppgift har blivit att ge medmänniskan en ny chans.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Medan jag lyssnade på boken, kände jag en gnagande känsla av att något inte stämde. Det är något som är långt ifrån rätt. Vad har Jean för baktankar och vad är Mirakelverkstaden, egentligen? Är detta för bra för att vara sant?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Språket i boken är rakt och farten är rapp. Det finns inga krusiduller och du som läsare/lyssnare får en tankeställare. Moraliska tankar kommer upp - vem hjälper medmänniskan, då allt rasat eller är på väg att rasa? Finns det något som fångar upp en, som Mirakelverkstaden? </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-29170979955210207662019-02-04T11:46:00.001+01:002019-02-04T11:46:12.805+01:00Är jag kristen?<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCZxPjCFCDNr68DyrUZu1n0IP6ehFExo1mSLgLFF0fIa5iqW4ggGqLXr3c4KSXCwIhtIEQMonufJMgzH6IZHRk0gXpXYKAe93SMynMElmglQeYZiIymf3nJdMLLjWLno09Vi_10evhza5s/s1600/arjagkristen1.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCZxPjCFCDNr68DyrUZu1n0IP6ehFExo1mSLgLFF0fIa5iqW4ggGqLXr3c4KSXCwIhtIEQMonufJMgzH6IZHRk0gXpXYKAe93SMynMElmglQeYZiIymf3nJdMLLjWLno09Vi_10evhza5s/s640/arjagkristen1.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nähä, inte det.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Jag och familjen gjorde <a href="http://arjagkristen.nu/" target="_blank">testet</a>. Det hjälpte oss föga att vi är kristna, maken varit kyrkvärd, ungdomarna konfirmerade, jag teologie kandidat (nästan teologie master) och arbetat några år inom församlingen med konfirmander. Ingen av oss blev kristen. Inte ens när jag bestämde mig för att köra testet igen, men att denna gången fuska. Blev inte kristen för det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Att vara kristen är inte att kunna Bibeln från pärm till pärm, sjunga högst i kyrkan och kunna rabbla böner. Även Luther ansåg att du ska inte rabbla böner och texter, utan det ska komma från hjärtat. Du ska känna det i själen och projicera det till din nästa genom goda gärningar. Ett test som är skapat av några som ändå i princip inte vill veta dina ärliga svar, utan mer sätta dig på pottkanten, ger dig som kristen ingen möjlighet. Bättre vore om de som söker asyl och har funnit en tro, får prata med en lokal präst eller pastor, som i sin tur kan göra en mer mänskligare bedömning. </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQebI0rCaKoeCNSx4q70eJQCmzfIbwxgPqh-JVd-HKEk71TbLHZWJk_oiejOjflDRZYfhgnWtYY40DdfLOC2YvWzP7bSRkvtonAZAENgxyxnhw88J7444hyphenhyphenwrXVfHTKDHI3s7LqALx9gDy/s1600/arjagkristen_fusk1.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQebI0rCaKoeCNSx4q70eJQCmzfIbwxgPqh-JVd-HKEk71TbLHZWJk_oiejOjflDRZYfhgnWtYY40DdfLOC2YvWzP7bSRkvtonAZAENgxyxnhw88J7444hyphenhyphenwrXVfHTKDHI3s7LqALx9gDy/s640/arjagkristen_fusk1.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lyckades inte ens med fusk.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Fast, vem är någon annan att säga till dig och mig att du eller jag är kristna...eller inte är det. Att vara kristen är inget som kan bevisas genom ett test med frågor som är mer baserade för en religionskurs än ett djupare samtal om den nyfunna tron. Jag har ingen aning om vad som står i vissa Bibelböcker. Kanske kan jag gissa mig till budskapet, men inte ordagrant.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och vad händer om jag anser att vissa delar av Bibeln inte är kvinnofientliga, krigiska eller att Gud ses som elak? Det är mina tolkningar som kristen som värderas genom frågor som fördummar. Det ger vare sig mig eller någon annan kristen rättvisa. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Testet ger ingen rättvisa för någon. Gör om och gör rätt, Migrationsverket.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-68074019408228325392019-01-03T14:51:00.002+01:002019-01-03T14:51:18.526+01:00Grisens år<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_G-MkLa_rUacDIkNlf30pYg4e4ng-gxew2fbeD6bwZwx1HK73EK3AacbVW5WIpcEVQsDb6B-dS4p9b0MhqADEslWS7IbFcEPrh7TWiVpseFhrwAN2WQv0PAr471nOnuPY9uKnBZwJptqD/s1600/yearofthepig_Skogs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_G-MkLa_rUacDIkNlf30pYg4e4ng-gxew2fbeD6bwZwx1HK73EK3AacbVW5WIpcEVQsDb6B-dS4p9b0MhqADEslWS7IbFcEPrh7TWiVpseFhrwAN2WQv0PAr471nOnuPY9uKnBZwJptqD/s640/yearofthepig_Skogs.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ja, så var det nya året, 2019, här. Grisens år. Enligt bokens regler så sägs det att grisar är ärliga och artiga människor och att de gör allt med kraft och har bara ett håll de vill gå - framåt. Så om året skulle ha samma beskrivning, så blir det ett bra år. Grisar har även en stor törst efter kunskap, så kanske lär vi oss nått nytt under 2019. Så nästa gång någon kallar dig för en liten gris, så kanske du ska tänka på de positiva sidorna hos en gris, enligt det kinesiska horoskopet. Du är då lyckligt lottad om du föds i grisens tecken, som sker var tolfte år. Framgång och välmående är också några egenskaper som grisen bär med sig. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag är född i grisens år, så då borde jag vara en varelse med stor godhet inombords. Att glädja andra uppfyller grisens dag och i motsats till vad som anses i västerländsk kultur, så är grisar mycket intelligenta. Kanske även klokast av de 12 djuren som finns i det kinesiska horoskopet. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFZP0qlLKwAT9kIFuUEGXr6T4YifQFcoCd4-2iCh9LK0jhoPS6YowUWwVr9AaZn6-z7qb8sx7jBgmeWDZEjudNnxZ_DPXGNB4mUY4mSNW1xRD9iGWD4EAPfn9u3D0HrWutP-l4dMsCabAE/s1600/hellojanuari_skogs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="541" data-original-width="540" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFZP0qlLKwAT9kIFuUEGXr6T4YifQFcoCd4-2iCh9LK0jhoPS6YowUWwVr9AaZn6-z7qb8sx7jBgmeWDZEjudNnxZ_DPXGNB4mUY4mSNW1xRD9iGWD4EAPfn9u3D0HrWutP-l4dMsCabAE/s640/hellojanuari_skogs.jpg" width="638" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Från <a href="https://www.instagram.com/skogsdoft/" target="_blank">Skogsdoft Art</a>, där jag lägger ut mina målningar.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br />Vad än 2019 har med sig, det vet vi om ett år i sin helhet. Nu är året rätt så nyfött och än finns tankarna i det som var, 2018. På ett sätt hade jag stora förhoppningar om att 2018 skulle bli ett bra år, men det började tidigt med sorg då svärmor gick bort och fortsatte med hennes systers bortgång. Vinterns kändes hur lång och kall som helst. Med hejdlöst mycket snö. Det var som om våren aldrig skulle komma. Sen plötsligt hade vi en het och torr sommar. Klippte gräset en gång, resten torkade upp. Rensade buskar och träd med mera. Allt var skorpetorrt. Så nog satt jag i sjön för det mesta. Svalt och skönt. Promenaderna till och från stugan var spännande, för man kunde möta vildsvinen. Vilket jag gjorde. De är stora. Stannade kvar en tid i stugan och tog emot hösten. Senhösten och början av vintern har jag varit hemma. Den tiden bara svischade förbi. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Nu säger jag hej till januari och ser framtiden an. Med spänning, förhoppning och skräckblandad förtjusning. Gott Nytt År!</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-77647598313167788922018-09-20T18:41:00.000+02:002018-09-20T18:41:09.157+02:00Film: Beauty and the Beast<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMgPMGzIUa_qdLsKK4lUpyE79DyO14br8960hZlaBZ2TL3QWwPR9ziQAB8YcBv2gS7Kf63aCgGB8yn9an9nldKezpKf6YLbMIiuWkcNAlzgmfeKlzhAy9j5M-iCjD44H-bAYx9PggaBS71/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-09-20+kl.+17.45.31.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="1129" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMgPMGzIUa_qdLsKK4lUpyE79DyO14br8960hZlaBZ2TL3QWwPR9ziQAB8YcBv2gS7Kf63aCgGB8yn9an9nldKezpKf6YLbMIiuWkcNAlzgmfeKlzhAy9j5M-iCjD44H-bAYx9PggaBS71/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-09-20+kl.+17.45.31.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild från musikvideon med Ariana Grande och John Legend.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Jag brukar inte läsa så mycket om de filmer jag ska se, så döm av min förvåning när huvudrollsinnehavarna började sjunga. "Åh, en musikal" tänkte ljushuvudet jag. Men låt oss backa några steg in i en tid som varit, nämligen året 1740. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Detta är nämligen året då Madame de Villeneuve's original av berättelsen om "Skönheten och Odjuret" kom ut i La Jeune Américaine, et Les Contes Marins. Boken i sin tur översattes av J.R Planché, som var dramatiker, året 1858. Efter det så har denna berättelse kommit ut i flera olika versioner på teaterscener, tecknad, filmatiserad och även gjord till en serie för barn. Kom på nu att jag har även sett en serie baserad på denna saga, för vuxna, som gick mellan 1987-1990. "Once upon a time" hette den serien, med Linda Hamilton och Ron Perlman i huvudrollerna.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Från början hette sagan "La Belle et la Bête" och var en lång sådan, men när versionen från år 1756 kom ut i en barntidning, så hade sagan skrivits om och förkortats. Det som blir ännu mer intressantare är att forskare på universitetsnivå i Durham och Lissabon har kommit fram till att sagan har sina rötter till tiden runt 4000 år sedan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är en gammal saga, det. Men nu till den senaste versionen, från 2017. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Troligen är ingen främmande med handlingen - Belle, en vacker, intelligent och självständig kvinna bor med sin far i en liten by. Odjuret tar pappan till fånga och Belle byter plats med honom, där på slottet. Trotts Belle är rädd, så blir hon vän med slottets förtrollade invånare. Självklart så ser hon bortom Odjurets skräckinjagande yttre och inser att under all päls finns ett gott hjärta och en sann prins.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag tyckte filmen var gullig. Det fanns mer att önska, men skulle inte gå så långt som att säga att den kan liknas vid "Fifty Shades of Grey" för barn eller att de som var med sjöng som råmande kor. Och håll ögonen öppna, annars så missar du en viss homosexuell kärleksscen. LeFou (Gastons medhjälpare) har alltid haft känslor för Gaston (den dräglige prinsen). Och detta fick nog vissa föräldrar att spotta ut sitt kaffe, när filmen hade premiär. Andra applåderade och tänkte: "Äntligen! Om så en snutt!" Själv landar jag även där på "Åh, gulligt". </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det nya i filmen från tidigare filmatiseringar, var bland annat att det visades mer av prinsens liv innan han blev ett odjur. Men det kom till ny musik och även information om Belles mamma.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Tagline:</b> "Experience the tale as old as time."</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Genre:</b> Familj, Fantasy, Musikal</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Skådespelare:</b> Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans men även stjärnor som Kevin Kline, Josh Gad, Ewan McGregor, Emma Thompson och Ian McKellen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Betyg:</b> 7,2 av 10</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-13294540525629432602018-09-17T20:42:00.001+02:002018-09-17T20:42:23.425+02:00Skogsliv<div style="text-align: justify;">
Jo jag tackar, skogsliv sa de. Det är skoj, sa det. Njuta av det och må bra! </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWl1xZ2BJqqTzcd4ED0KdZ5P_YEXIOm30NyQzW17bQavyrAOWq-QOec_OB3XJttFr7kvxQBz-HeZFGgmX7d2OteqefvHX0MYY4Mk7vYBpYZKMskZ8sOkG-2bXZLWEU5CgsZxzepFiJaK7X/s1600/skogs_jakobstorp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWl1xZ2BJqqTzcd4ED0KdZ5P_YEXIOm30NyQzW17bQavyrAOWq-QOec_OB3XJttFr7kvxQBz-HeZFGgmX7d2OteqefvHX0MYY4Mk7vYBpYZKMskZ8sOkG-2bXZLWEU5CgsZxzepFiJaK7X/s640/skogs_jakobstorp.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En stunds vila</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Min bak, som det blir översatt från engelskans "my ass". Det är mycket mer än så. Svett, jord där du minst anade, hästflugor i nacken, spindlar i skorna, blä-känsla av myggmedel och på kvällen en öm kropp på grund av alla lyft, släp, böjningar, kast och annat grovjobb. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlv7mno13a2xytfx-XR08rZxT4gm2qODeT3uuE3gHKjiQ0FDDKO1-tWsQxFbOVc7ogfmO_5H1OTeTc87fM5l8D3jidrsJyTX7hKWoTYprKCpga5zCz6MJVhqTtH-j1CuQq-I0hRTU7zJVX/s1600/skogsdoft_jakobstorp1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlv7mno13a2xytfx-XR08rZxT4gm2qODeT3uuE3gHKjiQ0FDDKO1-tWsQxFbOVc7ogfmO_5H1OTeTc87fM5l8D3jidrsJyTX7hKWoTYprKCpga5zCz6MJVhqTtH-j1CuQq-I0hRTU7zJVX/s640/skogsdoft_jakobstorp1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En del ormbunkar fick offra sig.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh79Z0VTHZeldU1D1_JkjhFKr_mav6mVcibpj39fu9tyBGSyX-GVSe-90jg21jy_Q-dB3ssRPGS61lKcjMv3Et2X8yS9x9wQVPTmkiRC3L5degAqYd1MnE5D34IrjqYHOTLNdKqKCH_w3RH/s1600/skogsdoft_jakobstorp2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh79Z0VTHZeldU1D1_JkjhFKr_mav6mVcibpj39fu9tyBGSyX-GVSe-90jg21jy_Q-dB3ssRPGS61lKcjMv3Et2X8yS9x9wQVPTmkiRC3L5degAqYd1MnE5D34IrjqYHOTLNdKqKCH_w3RH/s640/skogsdoft_jakobstorp2.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Insidan är ren och fin i vårt annex, möblerad för tre personer. Utsidan kräver lite mer...</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Jag kanske överdriver. För visst är det ett tufft jobb att hålla i ordning en stugtomt där naturen för varje år smyger sig närmare, men belöningen att sätta sig ner efter arbetet är helt otroligt. Det är rent, planteringarna kan gå i vintervila och till våren kommer nästa belöning, när tulpaner (om de inte äts upp av rådjuren) tittar fram. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKUbqp5V0ACyqvJeIpbrbC8U0qSJHybFwVSWF0ueGlfRSzmflkhuSx7wE-_hpcJhFN9ibnEUnbau3dkGBjsglDdXKmngyXJ5nrU43TNJTpIAeGvHYlzySXZFJa2aexknZsw1mwMES_HiUk/s1600/skogsdoft_jakobstorp3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKUbqp5V0ACyqvJeIpbrbC8U0qSJHybFwVSWF0ueGlfRSzmflkhuSx7wE-_hpcJhFN9ibnEUnbau3dkGBjsglDdXKmngyXJ5nrU43TNJTpIAeGvHYlzySXZFJa2aexknZsw1mwMES_HiUk/s640/skogsdoft_jakobstorp3.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lönnlöv. Fick se mig omkring efter trädet, med tanke på att här syns bara björk, tall, gran, rönn och bok.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Idag har jag fortsatt mitt lilla trädgårdsarbete. Septembersolen var varm, vinden smått kylig och luften full av dofter. Djuren prasslade i skogen och fåglarna kvittrade. Då kan man inte klaga.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Bara när man är mitt i, bland svett och jord. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-58863720644365201332018-08-22T20:52:00.000+02:002018-08-22T20:55:35.554+02:00Boktips: Ingenbarnsland<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwgSK6wqEgVnK56hM12JA7rRDgojZ20h31GBa3XcYmuymWvR5dhSodvsu6o0R5PvfZpHkSpZoS7RvzF6CkysuwEqujtbp_HiiFzwMYOJ9ADn-JgWT9qfideqPBJCziP1xu0u6iS_StzVWk/s1600/gardsten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="524" data-original-width="595" height="562" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwgSK6wqEgVnK56hM12JA7rRDgojZ20h31GBa3XcYmuymWvR5dhSodvsu6o0R5PvfZpHkSpZoS7RvzF6CkysuwEqujtbp_HiiFzwMYOJ9ADn-JgWT9qfideqPBJCziP1xu0u6iS_StzVWk/s640/gardsten.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Peppargatan. Gården jag bodde på.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Gårdsten. En förort till storstaden Göteborg. Där, på Peppargatan, bodde jag sen jag var bebis. Min bror bodde även där, fast på en annan gård. Så gjorde även några av mina andra syskon, fast då bort mot Kanelgatan. Jag gick i Gårdstensskolan, Römossen, Långmossen och vandrade runt på Vitpepparn och hemma hos min mammas virkkompisar. Ibland var vi även nere vid skogsslingan. Har sett den stora branden, den som fick vattenbombas och rastat min hund bland de förfallna betongklumparna till bostadshus. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Gårdsten är en del av mitt liv. Det var annorlunda att bo där som barn och ungdom. Och även om Miiras liv inte liknar mitt, så är helheten av ett liv bland dessa gråa husfasader en bok i sig. Du formas av ett liv i Gårdsten och om jag ska vara ärlig, är det inget jag saknar. Är väl därför som jag har dröjt med att läsa boken.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLrQM0c3JZS3_MLVe0DrXt2JI0KSlBtifdOvThX-00eyuh7eAito5RAr-mKcPo7tmOVtThm6TcZEJRl5-wteGWbDSGD1B4x3fRuOUDW0LqWhfOtS_Pm73BHnHLgw8FCcPG6yFo-2NPVKyV/s1600/skogs_boktips.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1461" data-original-width="1600" height="584" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLrQM0c3JZS3_MLVe0DrXt2JI0KSlBtifdOvThX-00eyuh7eAito5RAr-mKcPo7tmOVtThm6TcZEJRl5-wteGWbDSGD1B4x3fRuOUDW0LqWhfOtS_Pm73BHnHLgw8FCcPG6yFo-2NPVKyV/s640/skogs_boktips.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En explosiv och tung åsiktsbok. Lika hård och karg som stenen.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Sent ska syndaren vakna. Som det sägs. Det är snart 6-7 år sedan Eija Hetekivi Olsson kom ut med sin bok "Ingenbarnsland". Det är debuten och första boken om Miira, en tjej med åsikter. Nu, under sommaren, har jag läst den. Nästa bok ligger på byrån inne i lilla sovrummet här i stugan och väntar. Men måste andas ut först och låta ljuden från denna bok tyna bort, för Miira är högljudd. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hon är långt ifrån flickig, snäll och anpassande. Miira är som en rak höger och passar du dig inte, så kan hon bli en vänsterkrok med. Hon säger som hon tycker och gör som hon vill. Bombhotar skolor, eldar i trappuppgångar, slår grannbarnen, dricker sprit och snor kläder. Och nog kan man vara så hård och beslutsam som Miira, Gårdsten har den effekten på dig. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Antingen så stannar man kvar och drömmer om ett bättre liv. Miira hade en brinnande längtan efter något annat och sakta växer hon ifrån sina barndomsvänner. Tryggheten finns i pappans och mammans 'höh-anden' och i henne själv. För hon vet att hon kan och vill, men pengarna som inte finns sätter stopp. Alla har samma rättigheter, skyldigheter och alla kan bli det de vill, om de bara sätter manken till. För Miira hade bestämt sig för att bli statsminister eller hjärnkirurg och fixade fram smartböcker. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Språket i boken är frigörande, målande och det tar mig själv tillbaka till Gårdsten och livet som finne, i en förort, med stoppade strumpor, bruna manchesterbyxor och skor som du gick i tills det blev hål. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Boken visar på klasskillnader och hur tankarna kring etnisk identitet ter sig i en tonårings huvud och hur dessa kan påverka en ung kvinna som Miira och hennes gelikar. </div>
</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-53939265794135220432018-07-31T00:04:00.002+02:002018-07-31T00:04:56.656+02:00Hetta!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje0QqZmYEHBffl1VxB_pq1te1i3OK4BA1a4TNaYYUIPOfRzUY7Yu0avTZs1xnxx58ZsVd89HDqCcfHUIt6bt-H64CDypuoKxyf6KPLNzxLplM_nHY44hkAXZuCPsOx4KOfE2nUiQk-aOvM/s1600/skogsdoft_j18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEje0QqZmYEHBffl1VxB_pq1te1i3OK4BA1a4TNaYYUIPOfRzUY7Yu0avTZs1xnxx58ZsVd89HDqCcfHUIt6bt-H64CDypuoKxyf6KPLNzxLplM_nHY44hkAXZuCPsOx4KOfE2nUiQk-aOvM/s640/skogsdoft_j18.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det blir lättare framåt kvällen</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Hettan har haft sitt grepp om vårt avlånga land ett bra tag nu. Det var skönt en stund, men nu blir det mer frustrerande. "Inte ännu en het dag?!" är det första hjärnan tänker efter en svettigt flottig natt. Fläkten från förra inlägget har fått jobba på högtryck, från rum till rum och från person till person. Det har varit skytteltrafik ner till sjön, från morgon till kväll. Jag brukar vilja ta ett kvällsdopp, för att kyla ner mig inför natten. Sedan blir det att dricka en hel del vatten - hyllorna står tomma i affärerna och brunnarna sinar i de privata trädgårdarna. De skurar som kommit, har bara flutit iväg på den torra marken. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Global uppvärmning, solvindar eller bara vanligt väder - vet inte vad som är skälet, men är rätt så bra trött på denna hetta. Är tacksam för fläkten och alla dopp i sjön. Och kylan i bilen!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sommaren är på väg in mot sluttampen och verkligheten närmar sig. Värmen har gjort att jag och familjen gått i slowmotion. Vi har gjort små turer, haft långväga (från Portugal) besök och njutit av de svala kvällarna. Det har blivit några böcker och filmer, men även serier i sällskap av fläkten.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
De sista veckorna av semestern kommer att vara rätt så lika som de som gått. Hålla sig sval, så gott som det går. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-63052738167354122772018-06-07T09:47:00.001+02:002018-06-07T09:47:43.601+02:00Sommar!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdJT0HKpoxzdRe94JulY6nqc0a1stxf2eOyd-ThlDPeTwXLWAzT88y-cXMzLL95aOtzXcc3DFhlQ1JHS3s0oCy3_FBM7k5orabYq3JIX1DKzlINQqmyS58XUoLaw5D1Icqhqwl8-QiXXiC/s1600/flakt_skogsdoft18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdJT0HKpoxzdRe94JulY6nqc0a1stxf2eOyd-ThlDPeTwXLWAzT88y-cXMzLL95aOtzXcc3DFhlQ1JHS3s0oCy3_FBM7k5orabYq3JIX1DKzlINQqmyS58XUoLaw5D1Icqhqwl8-QiXXiC/s640/flakt_skogsdoft18.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En underlig hetta drog över lilla Sverige i maj och nu när juni är här och jag förväntar mig lite somrigt väder, så vänder det och blir kyligt. Trodde inte att skillnaden skulle bli så märkbar, men det blev den. Innan svettades jag, blev tvungen att få hem en fläkt och nu är de flesta fönster stängda och fläkten står still. Frös här om dagen med. Fast värre är det för folket i Kiruna, som fick snö i morse.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är väl klassiskt svenskt väder.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Måsarna och svalorna har anlänt sedan några veckor. Det kan i vissa lägen vara riktigt livat runt omkring oss. Förra veckan var det en skata som traskade på vår tomt och lät som ett vapen taget från Star Wars. Hade inte trott det, om jag inte tittat ut och sett pippin. Mina första tankar gick till grannens barn och deras leksaker, men det var en skata.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är sista dagen i skolan för många ungdomar idag, speciellt inne i Örebro och vid gymnasierna. I morgon är det studenten, men inget som berör oss. Förrän nästa år, då äldsta dottern tar studenten. Vart har tiden tagit vägen?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Blir skönt för ungdomen att få lite sol på sin själ och vila hjärnan ett tag.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-59425851312070749602018-05-22T01:15:00.002+02:002018-05-22T01:15:20.787+02:00Boktips: Blomblad för vinden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBw8z2xd786VnP4JjB3YQ-H0P0vGvxZWiEK8POdTYpNMeK8WsAolarIqUxAOgiwoJDzz94eJ3uJRFux6jKIP-S0mYNg4Yq_hklihKShaQwRp6PDl0Tn5CwQkmRHVOfhXUbO0mtOSz7vEhP/s1600/boktips.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1197" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBw8z2xd786VnP4JjB3YQ-H0P0vGvxZWiEK8POdTYpNMeK8WsAolarIqUxAOgiwoJDzz94eJ3uJRFux6jKIP-S0mYNg4Yq_hklihKShaQwRp6PDl0Tn5CwQkmRHVOfhXUbO0mtOSz7vEhP/s320/boktips.jpg" width="239" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Skuggor i skogen, Vindsträdgården, Blomblad för vinden, Törnbädden och Lustgården.</i> Fem böcker skrivna av Virginia Andrews. Jag har läst en av dom, för länge sedan. Väldigt länge sedan. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I samma veva som boken utgavs i Sverige, köpte jag mig ett exemplar av ”Blomblad för vinden”, tonåring och bokslukare som jag var. Sedan finns det böcker, även om jag läst dom för länge sedan, som sätter sina spår i själen. Detta är en sådan bok. För några år sedan kom boken som talbok och hela serien har även kommit ut som film och TV-film.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Serien handlar om ett tragiskt öde i familjen Dollanganger, speciellt syskonen Chris, Cory, Cathy och Carrie. I <i>Vindsträdgården</i> får vi ta del av syskonens idylliska barndom. Allt är harmoniskt, tills pappan i familjen dör i en bilolycka. Familjens ekonomiska läge blir tufft, mamman i familjen berättar för barnen att de kan flytta hem till hennes föräldrar. Barnen har aldrig träffat sina morföräldrar och väl framme, så säger mamman att morfar får inte veta att de finns och låser in barnen på vinden. Det handlar om endast några dagar, högst en vecka säger mamman som inte vill förlora sitt arv. Barnen blir inlåsta på vinden i många år. Mamman besöker barnen på vinden mer och mer sällan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I andra boken, <i>Blomblad för vinden</i>, lyckas barnen fly från sitt fängelse på vinden. Tyvärr har de inte med sig Cory, eftersom han dött, förgiftad av sin egen mamma med arsenik. De möter på en läkare, Paul, som adopterar alla tre kvarvarande syskon. Han tror på deras skrämmande berättelse och ger syskonen en ny chans i livet. Cathy kan tyvärr inte glömma vad deras mamma har gjort och börjar planera en hämnd. Hon dansar balett och kärleken spirar omkring henne, men inne i henne bubblar något illavarslande. Även om Cathy vill ge sitt nya liv en chans, så slits hon mellan hämnden och viljan att se upp till sin mamma. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Till slut så anklagade Cathy allt på sin mamma, även om allt i hennes liv inte kan belastas på mamman. De händelser som påverkat syskonen under livets gång, gör att Carrie tar livet av sig. Cathy lyckas att hämnas på sin mamma, som i resten av sitt liv får spela ”dåre”, för att inte åtalas för mord på Cory. Mamman ärver pengar, som hon så girigt ville ha från sin pappa och gömde barnen för. Tyvärr så kan hon inte använda ett öre av dessa pengar. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och hur fortsättningen är kan man bara ana. Cathy och Chris, syskonen, lever tillsammans som hustru och man. Och en underlig äldre dam flyttar in som granne och snokar runt.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-3991646238754883242018-05-21T21:38:00.000+02:002018-05-25T00:49:24.311+02:00Sluta med socker?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUT_Uk2uMIPQNYKsVRyOGtRyhcF7pOzcKM_DQ5JqqnXVLodUVkBjM0rGKwFs5brN5OZodEJhWpLD98HFSdb6NC1QsGQs5zevyAbufNRUmhS1iqucWfu-rbEiES5chbXe9aUUi_6fEJdXoE/s1600/sosockeer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="514" data-original-width="644" height="508" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUT_Uk2uMIPQNYKsVRyOGtRyhcF7pOzcKM_DQ5JqqnXVLodUVkBjM0rGKwFs5brN5OZodEJhWpLD98HFSdb6NC1QsGQs5zevyAbufNRUmhS1iqucWfu-rbEiES5chbXe9aUUi_6fEJdXoE/s640/sosockeer.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Har precis läst en artikel, som jag en gång i tiden sparat för framtida bruk. Ser ut som om det var idag som var just den framtida dagen. Det är en finsk artikel om socker, som publicerades i september 2017 på Yle Uutiset hemsida. <a href="https://yle.fi/uutiset/3-9848521" target="_blank">Artikeln</a> pekar tydligt på att de myter som finns kring sockret, fälls av många forskningar. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det nämns att stora delar av internet har information om sockrets fördelar och nackdelar. Enligt <a href="http://www.businessinsider.com/sugar-myths-not-true-2017-9?r=US&IR=T%2F#myth-some-types-of-sugar-are-better-for-you-than-others-1" target="_blank">Business Insider</a>, så bör man vara vaksam när det kommer till de myter som finns om sockret.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det som är bevisat, faktamässigt, är att socker kan ge övervikt, hjärtproblem och leverproblem. Och detta speciellt då man överdoserar under en längre tid. Kall fakta är att vi behöver socker, var och en av oss. Det är energikällan - bränslet - i kroppen och vi behöver det för att vi ska fungera. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I artikeln tas 8 punkts upp. Den första är att vissa sockerarter är bättre än andra, men det är inte sant. Alla sorter av socker har samma effekt. Det är inte bättre med honung, vitt socker eller brunt socker. Alla sockerarter bryts ner i kroppen till samma ämne, nämligen glukos. Alla olika former av socker är kolhydrater och kroppen bryter ner dessa till glukos.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Myt nummer två är att socker skulle göra barn vilda och extremt energiska. Kardiologen Jennifer Haythe på Columbia Presbyterian Hospital anser att detta är det mest roande myten av alla. Det finns inget som kan liknas med ”sockerfylla”. Det finns flera forskningsunderlag (ett exempel är <a href="https://www.livescience.com/55754-does-sugar-make-kids-hyper.html" target="_blank">publikationen</a> av Mark Wolraich, ”Developmental and Behavioral Pediatrics at Oklahoma University Health Sciences Center) som visar att det finns inget samband mellan socker och barnens energiska beteende.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Tredje myten är att du kan bli beroende av socker, på samma sätt som av droger. Bevis för detta finns inte. Det finns en <a href="https://www.theguardian.com/society/2017/aug/25/is-sugar-really-as-addictive-as-cocaine-scientists-row-over-effect-on-body-and-brain" target="_blank">fransk undersökning</a>, som visade på att socker kan ge liknande symptom som vid kokainberoende. Men denna undersökning ifrågasätts eftersom testdjuren fick socker vid vissa tidpunkts om dagen, och inte som vi människor är vana vid - när som helst. Då får man inget beroende.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Socker ger dig diabetes. Det är en klassisk myt, som även jag som diabetiker fått höra ett flertal gånger. Men i detta fall så är sötningsmedel värre än vanligt socker. Här finns bra underlag från studier, att sötningsmedel ger större risker i att utveckla fetma jämfört med de som dricker vanliga läskedrycker. <a href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17668074" target="_blank">National Library on Medicine</a> har visat att sackaros är beroendeframkallande. Amerikanska diabetesförbundet, American Diabetes Association, har upptäckt att <a href="http://care.diabetesjournals.org/content/32/4/688" target="_blank">sockerfria drycker</a> ger större risk att utveckla diabetes än vanliga drycker.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sjätte myten är att socker ger hål i tänderna. Fakta är det är drycker och syraangrepp, tanderosion, som ger hål i tänderna. Så se upp med den där morgonjuicen, speciellt om du dricker av den i mängder och inte låter tänderna bygga upp skyddet igen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sjunde myten anser att all förbrukning av socker bör sluta. Fakta är att varje människa behöver glukos. Vi kan inte fungera utan socker, men självklart är det som med allt annat i överdos - det ger problem. Åttonde myten hänger lite ihop med detta - socker får skulden för alla <a href="https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/oby.21371" target="_blank">hälsoproblem</a>, men det är inte sant. Socker kan bidraga till övervikt, men det är fler faktorer än så som påverkar. Äter du många kalorier, så går du upp i vikt och din hälsa blir sämre - som ett exempel. Sen finns det socker i allt, vilket gör det svårt att undvika. Även frukt och potatis innehåller socker.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så överdriv inte, åt nått håll. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-28075659318485018642018-05-15T19:58:00.001+02:002018-05-25T00:49:37.151+02:00En helg i stugan<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG9wLTLsCHHRDmJqoEH3QfioE2yOGMZ7EwDyyIgBSEPoSDLPGEGkcRgomtYvyofG-fXSQkubvDH4k29rk1WAHlOXBN-qMMxyrhwmAg2qLUo6_KoiSJMA-GYIsPVEGFM4SyrO-59kl1LVH9/s1600/skogsdoft_collage1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG9wLTLsCHHRDmJqoEH3QfioE2yOGMZ7EwDyyIgBSEPoSDLPGEGkcRgomtYvyofG-fXSQkubvDH4k29rk1WAHlOXBN-qMMxyrhwmAg2qLUo6_KoiSJMA-GYIsPVEGFM4SyrO-59kl1LVH9/s640/skogsdoft_collage1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Foton från långhelgen</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Det är mitten på maj och solen gassar på som om det vore i slutet av juni, början av juli. Det har varit varmt i flera dagar och inte ens åskan som for förbi lättade på hettan. Det blev bara värre. Hörde en pappa säga till sin son, på väg hem från skolan, att han tyckte det kunde vara så här varmt och soligt varje dag, året runt. Kan tyvärr inte hålla med honom. Denna hetta är inte så skön.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Annat var det i början av maj, då vi var nere i Blekinge och stannade i stugan under helgen. Det var kallt om kvällarna, solen var skön om dagarna och två täcken var ett måste för att klara av natten. Vi hade även värmen på i stugan. Men mot slutet av helgen kom värmen och efter att jag klippt lite gräs, så tog jag mig ett dopp i sjön. Det var kallt, kände inte vissa delar av kroppen efter att jag hade doppat mig. Men det var skönt. Dagen då vi åkte, doppade äldsta dottern sig i sjön och tyckte att det var helt underbart. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Vi var nere i Blekinge för att vara med på begravningen för min svärmors syster. På kort tid har två syskon lämnat oss i stor sorg och saknad. Begravningen var fin, lugn och det var många som kom. Efteråt tog vi det lugnt och fixade lite mat till oss i stugan. Resterande dagar njöt vi av lugnet och nu hoppas vi att ljusare tider är på gång.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-32979345548615713942018-04-29T13:50:00.000+02:002018-05-25T00:49:10.958+02:00Farmor Annas Berättelser<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKFBNjBtYz9-AdK9gsETv8wBS-Ifw2q2SEZRx65C_Ts-MMySWmw3DrojFsdvzFTB2EJWX7gbeqodOO0F1pE_QxgtbHcK1reNMlVr5QHNeRxwNw88HceYxAk_swG5feKpQydkj2sHp_UtXb/s1600/farmorannasberattelser.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="808" data-original-width="1126" height="457" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKFBNjBtYz9-AdK9gsETv8wBS-Ifw2q2SEZRx65C_Ts-MMySWmw3DrojFsdvzFTB2EJWX7gbeqodOO0F1pE_QxgtbHcK1reNMlVr5QHNeRxwNw88HceYxAk_swG5feKpQydkj2sHp_UtXb/s640/farmorannasberattelser.png" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Under de senaste veckorna har jag på något vis bearbetat min sorg genom att bygga upp en blogg, Farmor Annas Berättelser. Där ska jag dela med mig av de berättelser som min svärmor, barnens farmor, lämnat efter sig. Hon hade många berättelser, de flesta nerskrivna. Hon skrev med få ord, på liten plats, men ändå berättade hon mycket. Titta gärna in <a href="https://farmorannas.blogspot.se/" target="_blank">här</a>.</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-5587324603816553402018-04-01T20:57:00.000+02:002018-04-01T20:57:19.120+02:00Påsken och livet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-gjcJX-JhP-aE_S5toYJe5a-86M1ayJ1NOs3vjOTJvx9nliyW5bBIiv3Y3jo8A0V4d3py8xEOQDckbF4_hrSPRnF6VVR_hfTT8t4xdMsY8RL74upDXt7FEtlfglByWSgowmk6PlULA1lA/s1600/image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1199" data-original-width="1600" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-gjcJX-JhP-aE_S5toYJe5a-86M1ayJ1NOs3vjOTJvx9nliyW5bBIiv3Y3jo8A0V4d3py8xEOQDckbF4_hrSPRnF6VVR_hfTT8t4xdMsY8RL74upDXt7FEtlfglByWSgowmk6PlULA1lA/s640/image.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Just nu sitter jag i stugan, mitt i ett vinterlandskap. Snön faller utanför och har gjort det större delen av dagen. Det är så bakvänt med vädret just nu, så jag vet inte vad jag ska säga om detta. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkVZ96ftNbHlgM624x0mQ-a122z89Bs85PeTZ2FFxv6hpTlSK3E_aB0N8pzaMOtQMB9aMdRH9eBcIkzU3Cvh7H98vl1PgtAo27f27HWtSLUV718kubjmE9GfV0Xr56wG4kCLEXq965kkKZ/s1600/image.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkVZ96ftNbHlgM624x0mQ-a122z89Bs85PeTZ2FFxv6hpTlSK3E_aB0N8pzaMOtQMB9aMdRH9eBcIkzU3Cvh7H98vl1PgtAo27f27HWtSLUV718kubjmE9GfV0Xr56wG4kCLEXq965kkKZ/s640/image.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Påsklovsveckan har varit aktiv med städning av svärmors lägenhet. Det kändes som om det inte fanns ett slut på varor, möbler och saker att packa. Sedan fick vi någon dag kortare på oss på grund av att flyttfirman vi frågade om hjälp var rätt upptagna. Men det blev klart och det var skönt att pusta ut, med en sallad på svärmors sovrumsgolv. Det som inte flyttfirman tog till förrådet, som vi hyr, tog vi med oss till stugan. Det ser lite flytt-aktigt här med, nu. Men det får vi ta hand om när sommarvärmen visar sig. Är skönt att vi kunde ordna detta så smidigt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Sorgen har slagit oss igen i vår familj. Min svärmors syster gick bort den 21 mars. Det gjorde oss lama av tomhet och vi förstod inte alls vad som hänt. Det kändes som så plötsligt. Begravning planeras av min mans kusin. Det blir tungt nu, i närtid.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Imorgon reser vi hemåt igen. Vardagen är åter inom någon dag och skolan börjar för ungdomarna. Just nu är det skönt för dom. Även om den äldsta fyller i svar på årets viktigaste brev. Det är många frågor på allt möjligt, så vi får väl se om hon blir kallad till mönstring.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hoppas att din påskhelg har varit bra.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-6553579704561186442018-03-14T12:51:00.002+01:002018-03-14T12:51:52.096+01:00Film: The Dressmaker<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR9UqzkcX811xDgPeSdpyYCEOcJ5ayBKbnHhoWCeTSStRlnMiiWjrjkomhGeVswp4HUXFzpDOP4G-ACRtG1ljMOXGYgAhwntg0vwY943f5madU-1XY06S8ZY0pfqAsWhUDSOi1wLaFOh89/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-03-14+kl.+12.46.53.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="562" data-original-width="1003" height="358" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjR9UqzkcX811xDgPeSdpyYCEOcJ5ayBKbnHhoWCeTSStRlnMiiWjrjkomhGeVswp4HUXFzpDOP4G-ACRtG1ljMOXGYgAhwntg0vwY943f5madU-1XY06S8ZY0pfqAsWhUDSOi1wLaFOh89/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-03-14+kl.+12.46.53.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Nonstop.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Igår kväll såg jag och maken en underlig, men bra film. Det var något helt annorlunda mot det som brukar rulla ut ur Hollywood. Det var en film som verkligen förvånade och skapade stämning. Jag pratar om "The Dressmaker", baserad på boken av Rosalie Ham. Boken kom 2000 och filmen 2015, men 2016 i Sverige. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Myrtle "Tilly" Dunnage återvänder till den lilla australienska staden Dungatar. Hon har varit borta i sisådär 25 år och är nu tillbaka för att ta hand om sin mentalt instabila mamma och för att få sig den hämnd som hon känner sig berättigad till.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Manusskrivaren Moorhouse beskriver filmen som "De skoningslösa med en symaskin". Det är nämligen så att både Tilly och hennes mor kan sy. Det är rena femme fatale. Berättelsen har många vändningar och inga av dessa är något som förväntas. Under tiden Tilly skapar vackra kreationer till de som en gång var emot henne, vill hon återskapa det som gjorde att hon blev skickad iväg från byn när hon var runt 10 år. De vackra kläderna skär sig med det karga landskapet och de sura minerna. Tilly är inte populär, om man inte räknar med Teddy. Han må vara snyggast och snällast i byn, men inte smartast. Mitt i all drama - kärlek och hämnd - så finns den lokala polisen, med sin fetisch för glitter, tyger och fjäderboa. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Gråa och tråkiga staden Dungatar rörs om ordentligt av mördaren Tilly, hennes mamma Galna Molly och sakta vävs trådarna ihop till en udda hämnd. Humorn är "twistad" och underlig, men man kan inte låta bli att fnissa till, samtidigt som man höjer på ögonbrynen. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
En sådan där feel good film!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Tagline:</b> "Revenge is back in fashion"</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Genre:</b> Komedi, Drama</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Skådespelare:</b> Kate Winslet, Judy Davis, Liam Hemsworth</div>
<div style="text-align: justify;">
<b>Betyg:</b> 7,1 av 10</div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-6655708499433299122018-02-15T23:53:00.001+01:002018-02-15T23:53:49.989+01:00Efteråt...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigJCCxYMiheZR0tjFhnrjUGXqYGFNurRDYSDXB2clrC_3BMLCODpGaJKg4B1AtG8ovFJXjTgPl0Do4sPSrA0lxnRbungCD56OhQkuvPUUE_UIkNEFFQJlQ3xyYpSEwq0b6UEvWH3gPndnW/s1600/prariesros_tving18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1229" data-original-width="1600" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigJCCxYMiheZR0tjFhnrjUGXqYGFNurRDYSDXB2clrC_3BMLCODpGaJKg4B1AtG8ovFJXjTgPl0Do4sPSrA0lxnRbungCD56OhQkuvPUUE_UIkNEFFQJlQ3xyYpSEwq0b6UEvWH3gPndnW/s640/prariesros_tving18.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
"Det är vackrast när det skymmer</div>
<div style="text-align: center;">
All den kärlek himlen rymmer</div>
<div style="text-align: center;">
ligger samlad i ett dunkelt ljus</div>
<div style="text-align: center;">
över jorden, över markens hus</div>
<div style="text-align: center;">
Allt är ömhet, allt är smekt av händer</div>
<div style="text-align: center;">
Herren själv utplånar fjärran stränder</div>
<div style="text-align: center;">
Allt är nära, allt är långt ifrån</div>
<div style="text-align: center;">
Allt är givet</div>
<div style="text-align: center;">
människan som lån."</div>
<div style="text-align: center;">
- Pär Lagerkvist</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7nYMJGaoKZ5QUKEeCwAxF0KZDTZZyFjX0FDmrbaMb1kKsGTu3vkt9PEe8rOXP0Zf4JGLuvQDwNTyawne4AA_oo3cftGRnvTVN23GEFZ6I7Dk7upEyuimZZdhOILgOo_VLPSMFBlqNmj5X/s1600/kyrkan_tving18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1229" data-original-width="1600" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7nYMJGaoKZ5QUKEeCwAxF0KZDTZZyFjX0FDmrbaMb1kKsGTu3vkt9PEe8rOXP0Zf4JGLuvQDwNTyawne4AA_oo3cftGRnvTVN23GEFZ6I7Dk7upEyuimZZdhOILgOo_VLPSMFBlqNmj5X/s640/kyrkan_tving18.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Det har gått nästan en vecka sedan svärmors begravning. Tomheten och sorgen har varit total, men samtidigt har den inte fått sitt utrymme på grund av allt praktiskt. Det blir så lätt stelt och underligt, tankarna far och man kan nästan tendera till plötsliga tics. Mitt i det hela kommer jag eller någon i närheten på något som måste ordnas och då kommer det slumpmässiga ord ur ens mun. Lika snabbt kan det glömmas, när något annat tar över.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1XxonFbtuL0LB6Qk8FSQkGscQmpwc8yOE5_qjXhnVYjUj9EH8vrL-bwkLneUhbWY74hmj-WyoCqK5qt0wWcS66V2k8zgal5QBuJQ6wDqlROv94VtO6z0Xvs5mw_EBfAifUIYqIz_kpqyg/s1600/begravning_tving.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1229" data-original-width="1600" height="490" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1XxonFbtuL0LB6Qk8FSQkGscQmpwc8yOE5_qjXhnVYjUj9EH8vrL-bwkLneUhbWY74hmj-WyoCqK5qt0wWcS66V2k8zgal5QBuJQ6wDqlROv94VtO6z0Xvs5mw_EBfAifUIYqIz_kpqyg/s640/begravning_tving.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Begravningen var den 9/2 klockan 11 i Tvings kyrka. Hela morgonen kändes som en evig lång pina med kluvna tankar. Jag ville verkligen inte säga adjö, för då skulle det bli så tydligt att svärmor var borta. Jag ville inte möta de andra i släkten, för det skulle bli så uppstyltat. Vi var först på plats och jag passade på att andas in lugnet i kyrkan och vänligheten från kyrkvaktmästaren och representanten från begravningsbyrån. Passade på att ta några foton med och sedan sätta mig i bänken. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij28eA-7vXanHqlxcl8EyobHEu91qVEjkEpL3J4joBt-ZcdnjO6WUKRV_4x-2npdrGe21PW6inAprd8Cx8bGPvHGBCX_JYg0RKHaE8aTd9c4a6xAi8YXF8gXdDeOaY9fGikmQj8jKZ0JoY/s1600/agenda_tving18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1229" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij28eA-7vXanHqlxcl8EyobHEu91qVEjkEpL3J4joBt-ZcdnjO6WUKRV_4x-2npdrGe21PW6inAprd8Cx8bGPvHGBCX_JYg0RKHaE8aTd9c4a6xAi8YXF8gXdDeOaY9fGikmQj8jKZ0JoY/s640/agenda_tving18.jpg" width="490" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Andas in. Andas ut. Klockan närmade sig 11 och det blev en liten ström av bekanta och släktingar som kom. Det småpratades, kramades och tittades på kistan med blommorna. Prästen var redo och så var även kantorn. Inledningsmusiken strömmade ut, psalm efter griftetal, musik efter bön följde och plötsligt stod vi ute vid graven. Det var kyligt och handbuketter landade runt kistan, som sänkts ner. Prästen sa några ord. Sen blev det så där stramt igen. Och nu då?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKYwAKjF_1Kt_SQDEjNHrk6i6MfKXEw5_V99y1-c5ss0WvuZ7jIj7IRVUKAFD3xaWjdXR6xVjiehP_HwWgu-TbDysBII7Pz5eOzsEqaQyFlhhFukMBJr73_C6sXFsZ3PfmPvDrVY_HUhMC/s1600/kistdeco_tving.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1229" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKYwAKjF_1Kt_SQDEjNHrk6i6MfKXEw5_V99y1-c5ss0WvuZ7jIj7IRVUKAFD3xaWjdXR6xVjiehP_HwWgu-TbDysBII7Pz5eOzsEqaQyFlhhFukMBJr73_C6sXFsZ3PfmPvDrVY_HUhMC/s640/kistdeco_tving.jpg" width="490" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Efter tack och handskak kom lättnadens suck. Begravningen var över. Det hade varit vackert, varmt och gjort rättvisa åt svärmor. En stark kvinna, som kunde med bravur hantera vad som än kom i hennes väg. En varm farmor, som var mån om barnbarnen. En duktig mor, som verkligen älskade sin familj. En underbar svärmor, som lärde mig massor - matlagning, hyfs och om livet i sig.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hon är saknad. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-64719483135526619172018-01-27T18:53:00.000+01:002018-01-27T18:53:06.448+01:00Boktips: En syster i mitt hus<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuRmjnwfxjiOr2bCGdFg5owH-1EQN2MLK98_1ORVOaVgCFBlam7qjcv55fk6nP6wd1xBU8E4rr3wxKNALhCvjU4qN0K8HTYNLMTv9B648zO9X73Gof9Mr0mkLXpyQpV-g7Or9xK36rF9SD/s1600/boktips_skogsdoft.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuRmjnwfxjiOr2bCGdFg5owH-1EQN2MLK98_1ORVOaVgCFBlam7qjcv55fk6nP6wd1xBU8E4rr3wxKNALhCvjU4qN0K8HTYNLMTv9B648zO9X73Gof9Mr0mkLXpyQpV-g7Or9xK36rF9SD/s640/boktips_skogsdoft.jpg" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det här är första gången jag läser en bok av Linda Olsson. Hon är jurist och författare, född i Stockholm 1948. Hon har bott i Kenya och en del andra länder, med sin familj, men nu bor hon i Auckland på Nya Zeeland. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Hon har gett ut några böcker innan denna, En syster i mitt hus, som kom ut 2016. I den lättlästa boken får vi träffa systrarna Maria och Emma. De har växt upp tillsammans med en mamma som utåt visade en fasad av att allt var bra. Innanför väggarna fanns ingen trygghet och ingen kärlek. Systrarna har endast träffats vid större högtider, som födelsedagar och jul, efter att Maria flyttade ut då hon var runt 16 år. Emma, som då var 10 år, blev ensam kvar med sin mamma. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Mamman gick senare bort och efter begravningen har systrarna inte setts. Det är två år sen sist, när Emma besöker Maria på den spanska kusten. Maria har bott ensam och låter dagarna gå, fyllda med arbete, promenader och vid på takterassen. Systerns besök rubbar rutinerna. Emma ville gärna prata om personliga händelser, om barndomen och hur den tragiska olyckan skapade en kil emellan dom. Maria känner inte att detta gynnar någon av dom och gör allt för att undvika de ämnen som Emma tar upp.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Systrarna är varandras motsatser. I berättelsen kan läsaren tydligt känna skillnaderna och ibland uppstår en frustration, då jag, som läsare, verkligen vill skaka om både Maria och Emma. Men samtidigt känner jag att vi har en uns av både Maria och Emma i oss själva och att vi har mött båda under livets gång. Maria är en bomb, fylld med alla möjliga känslor, redo att exploder vilken sekund som helst - av vilken anledning som helst. Emma i sin tur är rätt bra grå och tråkig.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Boken är ett familjedrama. Svek. Sorg. Hopp och slutligen förlåtelse. Vi formas av vår barndom, av de händelser som sker och allt kan ske. Systrarnas relation är stel och tafatt. I minnet finns systern som inte finns med och mamman som ett mörkt moln. Men vill man, så kan man - göra skillnad. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Och kanske finns det hopp för Emma och Maria. Boken kan ses som en ögonöppnare för att förstå relationer, men troligen beroende på hur du som läsare ser på relationer, kärlek och livet. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831021987978695157.post-3605760655546366672018-01-24T22:10:00.001+01:002018-01-24T22:10:53.820+01:00Livets nycker<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqSycd0VmCeYo5UY6DPZmZH5B9PdQvSDPxuf6IlWttOqApLaLcYTSwPYqPHEcQoB6HlxPbvW5ITB-eFxenTRpD3L-ByL4J4Olwi6sJl_0-dt4drVDFFj1y5JD6F87WLxYAz0MzBLZcGfYc/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.26.39.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="714" data-original-width="718" height="636" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqSycd0VmCeYo5UY6DPZmZH5B9PdQvSDPxuf6IlWttOqApLaLcYTSwPYqPHEcQoB6HlxPbvW5ITB-eFxenTRpD3L-ByL4J4Olwi6sJl_0-dt4drVDFFj1y5JD6F87WLxYAz0MzBLZcGfYc/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.26.39.png" width="640" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ja, så är det nya året här, men knappt med buller och bång. Det kändes mer som om övergången var en seg historia, en dans i knäck. Någon sorts slow-motion.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det var lugnt till en början. Helgerna gick bra och likaså mellandagarna. Vi njöt av tillvaron, funderade lite över hur barnens farmor hade det eftersom kontakten blev lite av och an. Sedan kom det samtal från de som sköter om min svärmor. Det var inte så bra med henne. Det fanns även en tydlig önskan om att vi borde åka ner för att hälsa på henne. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_Vdc_bQCET9j4_kZtAt-flP_DzlwYN0mCVg32qdnBlQ4Sgrxk4j8vBJWgkdYrvLgk4NumF7zA6h0zRwH5RemzKIkSpI_jCqGQJL2MnOSmn-uvQSCebRMhqr9MdHfxGoldtESHMvwfzUP/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.29.46.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="695" data-original-width="682" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_Vdc_bQCET9j4_kZtAt-flP_DzlwYN0mCVg32qdnBlQ4Sgrxk4j8vBJWgkdYrvLgk4NumF7zA6h0zRwH5RemzKIkSpI_jCqGQJL2MnOSmn-uvQSCebRMhqr9MdHfxGoldtESHMvwfzUP/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.29.46.png" width="628" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi var även en kort sväng vid stugan.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
För länge sedan hade vi som familj och mina svärföräldrar kommit överens om att inte åka under vintertid, på grund av osäkert väder och riskerna med det. Denna gång trotsade vi väder och vind och överenskommelse. Även svärmor ville så gärna träffa oss. Sakta åkte vi ner och följde vädret medan vi åkte från stad till stad, till samhälle och genom orter. Barnen hade jullov i några dagar till, så det var skönt att få lite ombyte för dom. Det var nervöst att åka ner, eftersom vi inte visste i vilket skick svärmor skulle vara i. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGXb5E3abLtOFFzLQ10wAjTOybYTC_mk5oyng47b6-AM0AK5406VEHvadowtjlKjucBHi6NLjMX-npnzJ0whmT5otqowDwmUWpHmrwfrQvcr1KT8SUg7U0IFp68FpA26UPcZOq8WhyKvWq/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.23.35.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="709" data-original-width="727" height="624" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGXb5E3abLtOFFzLQ10wAjTOybYTC_mk5oyng47b6-AM0AK5406VEHvadowtjlKjucBHi6NLjMX-npnzJ0whmT5otqowDwmUWpHmrwfrQvcr1KT8SUg7U0IFp68FpA26UPcZOq8WhyKvWq/s640/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-01-15+kl.+23.23.35.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tvings kyrka, där begravningen ska ske.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
Vi stannade en långhelg, trettonhelgen inkl några dagar till, hos henne. Vårt besök fick henne att piggna till och det blev underbara dagar med fler minnen och stunder. Men oron låg där över oss som ett tungt grått moln. Efter helgen, väl hemma igen, blev det att vakta telefonen. Det skulle komma ett samtal som ingen av oss ville ha. Varje gång det ringde, pep eller lät som något liknande som en signal, så blev det en underlig känsla. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Söndagen den 14:e januari, på morgonkvisten, kom samtalet. Anna, min svärmor - barnens farmor - min mans mor, hade lämnat oss. Känslan av tomhet slog mig. Förvirringen blev total. Kunde inte tänka klart. Sorgen har varit lynnig, känslorna överallt och mest har jag känt en enorm tomhet. Den är även tung. Samtidigt ska jag och familjen fungera som vanligt, när vi planerar begravning och försöker bolla med många frågor. Det behövs små vattenhål för att hålla oss vid vett. Så vi tog oss ner till Blekinge för att vara i hennes lägenhet, vara på plats när hennes hjälpmedel hämtades och hemtjänsten återlämnade nyckeln.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Det behövdes. </div>
Niinahttp://www.blogger.com/profile/08797199818195001548noreply@blogger.com0