måndag 4 februari 2019

Är jag kristen?

Nähä, inte det.
Jag och familjen gjorde testet. Det hjälpte oss föga att vi är kristna, maken varit kyrkvärd, ungdomarna konfirmerade, jag teologie kandidat (nästan teologie master) och arbetat några år inom församlingen med konfirmander. Ingen av oss blev kristen. Inte ens när jag bestämde mig för att köra testet igen, men att denna gången fuska. Blev inte kristen för det.

Att vara kristen är inte att kunna Bibeln från pärm till pärm, sjunga högst i kyrkan och kunna rabbla böner. Även Luther ansåg att du ska inte rabbla böner och texter, utan det ska komma från hjärtat. Du ska känna det i själen och projicera det till din nästa genom goda gärningar. Ett test som är skapat av några som ändå i princip inte vill veta dina ärliga svar, utan mer sätta dig på pottkanten, ger dig som kristen ingen möjlighet. Bättre vore om de som söker asyl och har funnit en tro, får prata med en lokal präst eller pastor, som i sin tur kan göra en mer mänskligare bedömning. 
Lyckades inte ens med fusk.
Fast, vem är någon annan att säga till dig och mig att du eller jag är kristna...eller inte är det. Att vara kristen är inget som kan bevisas genom ett test med frågor som är mer baserade för en religionskurs än ett djupare samtal om den nyfunna tron. Jag har ingen aning om vad som står i vissa Bibelböcker. Kanske kan jag gissa mig till budskapet, men inte ordagrant.

Och vad händer om jag anser att vissa delar av Bibeln inte är kvinnofientliga, krigiska eller att Gud ses som elak? Det är mina tolkningar som kristen som värderas genom frågor som fördummar. Det ger vare sig mig eller någon annan kristen rättvisa. 

Testet ger ingen rättvisa för någon. Gör om och gör rätt, Migrationsverket.

torsdag 3 januari 2019

Grisens år


Ja, så var det nya året, 2019, här. Grisens år. Enligt bokens regler så sägs det att grisar är ärliga och artiga människor och att de gör allt med kraft och har bara ett håll de vill gå - framåt. Så om året skulle ha samma beskrivning, så blir det ett bra år. Grisar har även en stor törst efter kunskap, så kanske lär vi oss nått nytt under 2019. Så nästa gång någon kallar dig för en liten gris, så kanske du ska tänka på de positiva sidorna hos en gris, enligt det kinesiska horoskopet. Du är då lyckligt lottad om du föds i grisens tecken, som sker var tolfte år. Framgång och välmående är också några egenskaper som grisen bär med sig. 

Jag är född i grisens år, så då borde jag vara en varelse med stor godhet inombords. Att glädja andra uppfyller grisens dag och i motsats till vad som anses i västerländsk kultur, så är grisar mycket intelligenta. Kanske även klokast av de 12 djuren som finns i det kinesiska horoskopet. 

Från Skogsdoft Art, där jag lägger ut mina målningar.

Vad än 2019 har med sig, det vet vi om ett år i sin helhet. Nu är året rätt så nyfött och än finns tankarna i det som var, 2018. På ett sätt hade jag stora förhoppningar om att 2018 skulle bli ett bra år, men det började tidigt med sorg då svärmor gick bort och fortsatte med hennes systers bortgång. Vinterns kändes hur lång och kall som helst. Med hejdlöst mycket snö. Det var som om  våren aldrig skulle komma. Sen plötsligt hade vi en het och torr sommar. Klippte gräset en gång, resten torkade upp. Rensade buskar och träd med mera. Allt var skorpetorrt. Så nog satt jag i sjön för det mesta. Svalt och skönt. Promenaderna till och från stugan var spännande, för man kunde möta vildsvinen. Vilket jag gjorde. De är stora. Stannade kvar en tid i stugan och tog emot hösten. Senhösten och början av vintern har jag varit hemma. Den tiden bara svischade förbi. 

Nu säger jag hej till januari och ser framtiden an. Med spänning, förhoppning och skräckblandad förtjusning. Gott Nytt År!

torsdag 20 september 2018

Film: Beauty and the Beast

Bild från musikvideon med Ariana Grande och John Legend.
Jag brukar inte läsa så mycket om de filmer jag ska se, så döm av min förvåning när huvudrollsinnehavarna började sjunga. "Åh, en musikal" tänkte ljushuvudet jag. Men låt oss backa några steg in i en tid som varit, nämligen året 1740. 

Detta är nämligen året då Madame de Villeneuve's original av berättelsen om "Skönheten och Odjuret" kom ut i La Jeune Américaine, et Les Contes Marins. Boken i sin tur översattes av J.R Planché, som var dramatiker, året 1858. Efter det så har denna berättelse kommit ut i flera olika versioner på teaterscener, tecknad, filmatiserad och även gjord till en serie för barn. Kom på nu att jag har även sett en serie baserad på denna saga, för vuxna, som gick mellan 1987-1990. "Once upon a time" hette den serien, med Linda Hamilton och Ron Perlman i huvudrollerna.

Från början hette sagan "La Belle et la Bête" och var en lång sådan, men när versionen från år 1756 kom ut i en barntidning, så hade sagan skrivits om och förkortats. Det som blir ännu mer intressantare är att forskare på universitetsnivå i Durham och Lissabon har kommit fram till att sagan har sina rötter till tiden runt 4000 år sedan.

Det är en gammal saga, det. Men nu till den senaste versionen, från 2017. 

Troligen är ingen främmande med handlingen - Belle, en vacker, intelligent och självständig kvinna bor med sin far i en liten by. Odjuret tar pappan till fånga och Belle byter plats med honom, där på slottet. Trotts Belle är rädd, så blir hon vän med slottets förtrollade invånare. Självklart så ser hon bortom Odjurets skräckinjagande yttre och inser att under all päls finns ett gott hjärta och en sann prins.

Jag tyckte filmen var gullig. Det fanns mer att önska, men skulle inte gå så långt som att säga att den kan liknas vid "Fifty Shades of Grey" för barn eller att de som var med sjöng som råmande kor. Och håll ögonen öppna, annars så missar du en viss homosexuell kärleksscen. LeFou (Gastons medhjälpare) har alltid haft känslor för Gaston (den dräglige prinsen). Och detta fick nog vissa föräldrar att spotta ut sitt kaffe, när filmen hade premiär. Andra applåderade och tänkte: "Äntligen! Om så en snutt!" Själv landar jag även där på "Åh, gulligt". 

Det nya i filmen från tidigare filmatiseringar, var bland annat att det visades mer av prinsens liv innan han blev ett odjur. Men det kom till ny musik och även information om Belles mamma.

Tagline: "Experience the tale as old as time."
Genre: Familj, Fantasy, Musikal
Skådespelare:  Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans men även stjärnor som Kevin Kline, Josh Gad, Ewan McGregor, Emma Thompson och Ian McKellen.
Betyg: 7,2 av 10

måndag 17 september 2018

Skogsliv

Jo jag tackar, skogsliv sa de. Det är skoj, sa det. Njuta av det och må bra! 

En stunds vila
Min bak, som det blir översatt från engelskans "my ass". Det är mycket mer än så. Svett, jord där du minst anade, hästflugor i nacken, spindlar i skorna, blä-känsla av myggmedel och på kvällen en öm kropp på grund av alla lyft, släp, böjningar, kast och annat grovjobb. 

En del ormbunkar fick offra sig.
Insidan är ren och fin i vårt annex, möblerad för tre personer. Utsidan kräver lite mer...
Jag kanske överdriver. För visst är det ett tufft jobb att hålla i ordning en stugtomt där naturen för varje år smyger sig närmare, men belöningen att sätta sig ner efter arbetet är helt otroligt. Det är rent, planteringarna kan gå i vintervila och till våren kommer nästa belöning, när tulpaner (om de inte äts upp av rådjuren) tittar fram. 

Lönnlöv. Fick se mig omkring efter trädet, med tanke på att här syns bara björk, tall, gran, rönn och bok.
Idag har jag fortsatt mitt lilla trädgårdsarbete. Septembersolen var varm, vinden smått kylig och luften full av dofter. Djuren prasslade i skogen och fåglarna kvittrade. Då kan man inte klaga.

Bara när man är mitt i, bland svett och jord. 

onsdag 22 augusti 2018

Boktips: Ingenbarnsland

Peppargatan. Gården jag bodde på.
Gårdsten. En förort till storstaden Göteborg. Där, på Peppargatan, bodde jag sen jag var bebis. Min bror bodde även där, fast på en annan gård. Så gjorde även några av mina andra syskon, fast då bort mot Kanelgatan. Jag gick i Gårdstensskolan, Römossen, Långmossen och vandrade runt på Vitpepparn och hemma hos min mammas virkkompisar. Ibland var vi även nere vid skogsslingan. Har sett den stora branden, den som fick vattenbombas och rastat min hund bland de förfallna betongklumparna till bostadshus. 

Gårdsten är en del av mitt liv. Det var annorlunda att bo där som barn och ungdom. Och även om Miiras liv inte liknar mitt, så är helheten av ett liv bland dessa gråa husfasader en bok i sig. Du formas av ett liv i Gårdsten och om jag ska vara ärlig, är det inget jag saknar. Är väl därför som jag har dröjt med att läsa boken.

En explosiv och tung åsiktsbok. Lika hård och karg som stenen.
Sent ska syndaren vakna. Som det sägs. Det är snart 6-7 år sedan Eija Hetekivi Olsson kom ut med sin bok "Ingenbarnsland". Det är debuten och första boken om Miira, en tjej med åsikter. Nu, under sommaren, har jag läst den. Nästa bok ligger på byrån inne i lilla sovrummet här i stugan och väntar. Men måste andas ut först och låta ljuden från denna bok tyna bort, för Miira är högljudd. 

Hon är långt ifrån flickig, snäll och anpassande. Miira är som en rak höger och passar du dig inte, så kan hon bli en vänsterkrok med. Hon säger som hon tycker och gör som hon vill. Bombhotar skolor, eldar i trappuppgångar, slår grannbarnen, dricker sprit och snor kläder. Och nog kan man vara så hård och beslutsam som Miira, Gårdsten har den effekten på dig. 

Antingen så stannar man kvar och drömmer om ett bättre liv. Miira hade en brinnande längtan efter något annat och sakta växer hon ifrån sina barndomsvänner. Tryggheten finns i pappans och mammans 'höh-anden' och i henne själv. För hon vet att hon kan och vill, men pengarna som inte finns sätter stopp. Alla har samma rättigheter, skyldigheter och alla kan bli det de vill, om de bara sätter manken till. För Miira hade bestämt sig för att bli statsminister eller hjärnkirurg och fixade fram smartböcker. 

Språket i boken är frigörande, målande och det tar mig själv tillbaka till Gårdsten och livet som finne, i en förort, med stoppade strumpor, bruna manchesterbyxor och skor som du gick i tills det blev hål. 

Boken visar på klasskillnader och hur tankarna kring etnisk identitet ter sig i en tonårings huvud och hur dessa kan påverka en ung kvinna som Miira och hennes gelikar. 

tisdag 31 juli 2018

Hetta!

Det blir lättare framåt kvällen
Hettan har haft sitt grepp om vårt avlånga land ett bra tag nu. Det var skönt en stund, men nu blir det mer frustrerande. "Inte ännu en het dag?!" är det första hjärnan tänker efter en svettigt flottig natt. Fläkten från förra inlägget har fått jobba på högtryck, från rum till rum och från person till person. Det har varit skytteltrafik ner till sjön, från morgon till kväll. Jag brukar vilja ta ett kvällsdopp, för att kyla ner mig inför natten. Sedan blir det att dricka en hel del vatten - hyllorna står tomma i affärerna och brunnarna sinar i de privata trädgårdarna. De skurar som kommit, har bara flutit iväg på den torra marken. 

Global uppvärmning, solvindar eller bara vanligt väder - vet inte vad som är skälet, men är rätt så bra trött på denna hetta. Är tacksam för fläkten och alla dopp i sjön. Och kylan i bilen!

Sommaren är på väg in mot sluttampen och verkligheten närmar sig. Värmen har gjort att jag och familjen gått i slowmotion. Vi har gjort små turer, haft långväga (från Portugal) besök och njutit av de svala kvällarna. Det har blivit några böcker och filmer, men även serier i sällskap av fläkten.

De sista veckorna av semestern kommer att vara rätt så lika som de som gått. Hålla sig sval, så gott som det går. 

torsdag 7 juni 2018

Sommar!


En underlig hetta drog över lilla Sverige i maj och nu när juni är här och jag förväntar mig lite somrigt väder, så vänder det och blir kyligt. Trodde inte att skillnaden skulle bli så märkbar, men det blev den. Innan svettades jag, blev tvungen att få hem en fläkt och nu är de flesta fönster stängda och fläkten står still. Frös här om dagen med. Fast värre är det för folket i Kiruna, som fick snö i morse.

Det är väl klassiskt svenskt väder.

Måsarna och svalorna har anlänt sedan några veckor. Det kan i vissa lägen vara riktigt livat runt omkring oss. Förra veckan var det en skata som traskade på vår tomt och lät som ett vapen taget från Star Wars. Hade inte trott det, om jag inte tittat ut och sett pippin. Mina första tankar gick till grannens barn och deras leksaker, men det var en skata.

Det är sista dagen i skolan för många ungdomar idag, speciellt inne i Örebro och vid gymnasierna. I morgon är det studenten, men inget som berör oss. Förrän nästa år, då äldsta dottern tar studenten. Vart har tiden tagit vägen?

Blir skönt för ungdomen att få lite sol på sin själ och vila hjärnan ett tag.