Glad sommar!


Dagarna har rullat på under det halvår som gått. Ungdomarna har sommarlov och det har maken med, medan jag studerar litteraturvetenskap under sommarens varma dagar. Fördjupar mig just nu i Harry Potter och hans världar. Har inte studerat på ett tag, så det känns annorlunda och första veckorna kändes stressande, då jag fick samla all information och få ihop det hela. Men jag tror att jag nu börjar sakta få till det.

Armen är bättre och så här långt är det bara ett besök kvar hos fysioterapisten. Mest för att kolla axeln. Den vill inte alls. Har svårt att få upp armen helt och hållet, så som innan. Har tränat en hel del sedan jag fick lämna ortopeden på lasarettet. Ja, både hemma och på vårdcentralen. Har lämnat ortosen och sover som jag brukar i sängen. Till en början var det ju fåtöljen som gällde. Känns bra att ha tillbaka armen, även om det inte helt och hållet känns som min arm. Men simma får jag inte än.

Vovven Bentley växer, lär och frodas. Han har fyllt ett år i april och nu i juni har vi haft honom hos oss ett helt år. En sådan gosig fluffboll och så glad hela tiden. Ett-årskontrollen gick bra med spruta och allt. Vi fick lite tips om att testa magert foder till honom och han gillar verkligen sin Doggy, så det fungerar bra. 

I år blir det ingen tur till stugan på grund av coronan, covid-19. Det känns underligt, men vi gör det bästa av det. Nu finns tillfälle att fixa trädgårdarna här, plocka lite med saker här hemma och njuta av det. Saknar stugan och sjön, men nu är det som det är.

Nu har det, tack och lov, blivit lite svalare dagar. Hettan som var i förra veckan var för mycket för min del och för resten av familjen med. Inte ens Bentley gillade hettan. Blev korta promenader på dagarna men sista kvällspromenaden, då det var svalare, blev längre. Regnet och åskan som kom tog vi tacksamt emot. 

Hoppas att du njuter av sommaren på ditt sätt! Glad sommar!

Bruten humerus inte så skoj


Det har nu gått en hel del veckor (145 dagar) sedan jag ramlade på promenaden och kraschlandade redigt på den hårda asfalten. Många röntgenbilder och läkarbesök senare, så är jag fri från gipsen och ortosen. Det har varit tufft och är fortfarande det till en viss del. Vissa rörelser är svåra, känns obekväma eller är helt omöjliga att utföra.

Boktips: Ett stulet liv


"Ett stulet liv" är en bok baserad på en sann historia om Jaycee Lee Dugard, skriven av henne själv. Hon är en amerikansk kvinna, känd för att ha varit bortrövad i 18 år. Det var 1991, då Jaycee stod på en busshållsplats som 11-åring, som hon blev bortrövad. De som tog henne var ett äkta par och uppges att Jaycee har fått två barn med mannen, Philip Garrido.

Jaycees styvfar var hemma och såg hur en bil gjorde en u-sväng och hur en kvinna tvingade flickan in i bilen. Han försökte följa bilen med cykeln, men hann tyvärr inte ifatt. Även några klasskamrater till Jaycee såg hur hon bortrövades. En stödgrupp skapad av mamman samlade ihop både styrka och pengar för att söka efter flickan tillsammans med frivilliga. 

De som tog Jaycee, paret Garrido, hade förföljt skolflickor sedan 1968 och de har även fått sin dom för bortrövandet av en annan flicka. Men fängelsetiden blev kort och de var ute på gatorna igen. 2011 dömdes de till fängelse i mer än livstid.