Så många tårar.
Var ute med lille vovven inför hans natt, den 3/10. Det var lite innan midnatt och vi var på väg hem när jag plötsligt från stående läge faller som ett avsågat träd, rätt ner på asfalten. Vet inte om jag tuppade av, men känslan är stark att jag gjorde det, eftersom jag slog i huvudet. Trodde ansiktet var skadat och så även glasögonen, men det var det inte. Men det var min vänstra överarm. Bruten.
Inte rätt och slätt av, utan i en spiral runt hela humerus och även nått som kan liknas vid hack på den där axelknölen. Men innan jag kom till akuten med hjälp av maken och äldsta dottern, så var jag tvungen att ta mig upp från asfalten och hem. Ett under att jag lyckades, men med hjälp av vår hund som gav mig stöd så tog vi oss hem.
Chockad, skrikandes av smärta och totalt borta får familjen ett uppvaknande. Raka spåret till akuten, där jag togs väldigt väl omhand. Efter flera kontroller, morfin, rapporter om händelsen och röntgen, så fick jag gipsskena(hela armen) i 90° vinkel i armbågen och massa ludd, tejp och en mitella. Och ordinerad endast vanliga värktabletter.
En vecka senare, var det dags för besök nummer ett hos ortopeden och röntgen. Fick en överarmsortos, rådet att röra fingrarna och även armen vid armbågen. Inte bekvämt alls, men jag kämpar på.
Imorgon är det dags för besök nummer två. Röntgen och läkare.
Och en sak till: Det är inte hundens fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar