Boktips: Ett stulet liv

"Ett stulet liv" är en bok baserad på en sann historia om Jaycee Lee Dugard, skriven av henne själv. Hon är en amerikansk kvinna, känd för att ha varit bortrövad i 18 år. Det var 1991, då Jaycee stod på en busshållsplats som 11-åring, som hon blev bortrövad. De som tog henne var ett äkta par och uppges att Jaycee har fått två barn med mannen, Philip Garrido.

Jaycees styvfar var hemma och såg hur en bil gjorde en u-sväng och hur en kvinna tvingade flickan in i bilen. Han försökte följa bilen med cykeln, men hann tyvärr inte ifatt. Även några klasskamrater till Jaycee såg hur hon bortrövades. En stödgrupp skapad av mamman samlade ihop både styrka och pengar för att söka efter flickan tillsammans med frivilliga. 

De som tog Jaycee, paret Garrido, hade förföljt skolflickor sedan 1968 och de har även fått sin dom för bortrövandet av en annan flicka. Men fängelsetiden blev kort och de var ute på gatorna igen. 2011 dömdes de till fängelse i mer än livstid.

I boken berättar Jaycee om livet under paret Garridos makt. Det är en sorglig historia, där du får höra en flicka uppleva ett liv under en pedofil och hur polisen misslyckas totalt med sitt arbete. Du får höra hur hon föder ett barn vid 14-årsålder och saknar totalt möjligheten för trygghet, hygien och är bunden med handbojor i ett unket rum. 

Vad är det som gör att hon inte försöker rymma? Och att en övervakad pedofil kan ha henne så länge, utan att någon ens undersöker skjulet på bakgården? Jaycee blir beroende av sina bortrövare, mest mannen. Hon anpassar sig till det nya, men hemska livet, där allt sker under Philip Garridos vakande öga. Det är många känslor som bygger upp en ledsam berättelse, men med ett gott slut. När hon hittas av en polisstyrka och nyheten sprids, blir många i Nordamerika chockade. Själv minns jag en dokumentär om händelsen, som sändes innan Jaycee hittades. 

Boken är berättelse om en förlorad ungdom och sanningen bakom alla nyhetstabloider. Det finns några delar i boken som jag som lyssnare gärna hade varit utan, men dessa tillhör hennes berättelse och det är delar som hon gärna ville ha med. Troligen är boken ett sätt för Jaycee att bearbeta det hon varit med om. Vissa stunder blir boken smått långrandig och betraktelser och funderingar tar över istället för skildringar kring hennes fångenskap.