Då jag var liten, var det ingen som förbjöd Tintin, negerbollar, Alfons, matematikläxor på tid och det var ingen som använde sig av ordet kränkt. Inte ens kinkig, som blev flitigt använt då en viss blöja hamnade i reklamsfären.
Jag tycker att vi idag är väldigt snabba med att reagera på sådant som vi inte gillar, mindre som smått. Jag har valt ”mindre som smått” istället för stort som smått av den anledningen att jag anser att det är just småsaker. Det är ingen som skriver av sig på sociala medierna om hur människor flyr från krig och oro och hur dessa människor lider och får sår i själen, för livet.
 |
| Vet hur det känns, matte är svårt |
Låt oss ta mamman som blev upprörd över
sonens läxa. Hon filmar sin son, hon debatterar på Facebook och hamnar i tidningen. Våra döttrar har också fått matematikläxor på tid och det var inte det lättaste, men jag fokuserade på att lära ut enkla sätt att räkna, jag skapade lugn genom att ta kopior på läxan och låta båda barnen göra dessa utan tid, tills de själv kände att de hanterade talen. Då kunde de göra sitt på tid, hemma som på skolan. Med säkerheten av att det är okej att inte hinna. Det är din roll som förälder och som lärare. Tycker du att det är något fel som skolan gör, ta upp det med skolan först. Ta upp kritiken med den specifika läraren och rektorn. Du ska inte filma ditt barn och visa det för hela internet. Det kan inte vara en bra känsla för barnet att låta alla se hur svårt det är för honom eller henne. Hjälp barnet istället. Utan att filma.
 |
| Alfons Åberg |
Sedan har vi den busiga pojken Alfons Åberg, som bara ska göra en massa saker innan han kommer till skott. Första boken kom 1972, i en tidsanda som är annorlunda än den idag. Böckerna om Alfons Åberg toppar år efter år på listorna över de mest utlånade böckerna på våra bibliotek, så något rätt måste ju författaren göra. Själv såg jag många Alfons Åbergs bravader på TV, på bästa sändningstiden för barn då det var barnprogram. Alfons Åberg är en del av vårt kulturarv och har kunnat ses på bio, på TV, på teatern, i musikaler och utställningar, men även utanför de svenska gränserna.
I detta fall handlar det om ett litet barn som sägs ha fått
mardrömmar efter att ha sett en film, ”Alfons och odjuret”. Boken är från 1978 och handlar om Alfons som fått ett odjur under sängen. Filmen kom ut några år senare. Berättelsen handlar om hur Alfons får ett odjur under sängen, ett odjur som symboliserar hans skuldkänslor efter att han varit taskig mot en annan liten kille. Böckerna om Alfons Åberg tar upp vardagshändelser i ett barns liv och hur Pappan, som är ensamstående, hanterar dessa situationer.
Även här anser jag att föräldrarna borde ha tagit upp händelsen med ansvarig lärare på förskolan först istället för att anmäla till
skolinspektionen. Sedan tycker jag att det skulle vara lämpligt att föräldrarna såg filmen med sitt barn och förklarar för honom vad som händer och vad det hela handlar om. Poängtera det viktiga i berättelsen, att odjuret är Alfons känslor efter att han har gjort fel mot någon annan och odjuret försvinner när man är en bra kompis och säger förlåt. Håller med
Felicia Kemppi om att det är dags att möta barnens rädsla istället för att
anmäla.
Tycker att det är fokus på fel ställe! För hur hjälper en anmälan detta barn, som fått mardrömmar? Eller barnet som blir stressad av sin läxa? Speciellt om ingen
vuxen, du som förälder, möter barnets oro.
