Efteråt...

"Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån."
- Pär Lagerkvist

Det har gått nästan en vecka sedan svärmors begravning. Tomheten och sorgen har varit total, men samtidigt har den inte fått sitt utrymme på grund av allt praktiskt. Det blir så lätt stelt och underligt, tankarna far och man kan nästan tendera till plötsliga tics. Mitt i det hela kommer jag eller någon i närheten på något som måste ordnas och då kommer det slumpmässiga ord ur ens mun. Lika snabbt kan det glömmas, när något annat tar över.

Begravningen var den 9/2 klockan 11 i Tvings kyrka. Hela morgonen kändes som en evig lång pina med kluvna tankar. Jag ville verkligen inte säga adjö, för då skulle det bli så tydligt att svärmor var borta. Jag ville inte möta de andra i släkten, för det skulle bli så uppstyltat. Vi var först på plats och jag passade på att andas in lugnet i kyrkan och vänligheten från kyrkvaktmästaren och representanten från begravningsbyrån. Passade på att ta några foton med och sedan sätta mig i bänken. 

Andas in. Andas ut. Klockan närmade sig 11 och det blev en liten ström av bekanta och släktingar som kom. Det småpratades, kramades och tittades på kistan med blommorna. Prästen var redo och så var även kantorn. Inledningsmusiken strömmade ut, psalm efter griftetal, musik efter bön följde och plötsligt stod vi ute vid graven. Det var kyligt och handbuketter landade runt kistan, som sänkts ner. Prästen sa några ord. Sen blev det så där stramt igen. Och nu då?

Efter tack och handskak kom lättnadens suck. Begravningen var över. Det hade varit vackert, varmt och gjort rättvisa åt svärmor. En stark kvinna, som kunde med bravur hantera vad som än kom i hennes väg. En varm farmor, som var mån om barnbarnen. En duktig mor, som verkligen älskade sin familj. En underbar svärmor, som lärde mig massor - matlagning, hyfs och om livet i sig.

Hon är saknad. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar