måndag 27 april 2015

Din vardag, barnens barndom

Busiga barn, levandes i nuet, då. Liseberg, leksaker
och första läxan, som gjordes med hjälmen på.
Hjälmen är från deras pappas ungdomstid.
En vanlig vardag. Maken på jobbet och barnen i skolan. Passade på att byta om till nytt i sängarna och hade även en plan att dammsuga. Kände hur det sakta började krypa i mig och jag nästan hörde hur klockan tickade fortare än brukligt. Ljudet av klockans tickande blev högre i samband med att jag lade på dagliga uppgifter - sådant som en mamma gör. Bör göra. Ska göra. Väntas göra. Samtidigt hörde jag grannens barn leka, busa och skratta utanför i solen. 

Tänkte att det går fort. Snart är dessa busiga barn tonåringar och livet har ännu en gång förändrats, en sorts rite de passage har genomgåtts. Vi i vår familj har gjort det - de små barnen är nu tonåringar. Tiden går fort. Det känns som om det inte var så länge sedan de lekte i sandlådan, bakade sandkakor med jordrippel och lövdekorationer. Det är inte länge sedan de stod i en leksaksaffär och hade svårt att välja mellan den och den leksaken.

Minns det väl. Att jag som förälder försökte vara på många ställen samtidigt. Ute med barnen. I köket bakandes, lagandes och fixandes. Sen skulle det hinnas med att dammsuga, tvätta och gå ut med soporna. Kändes som om hjärnan var full med uppgifter som borde göras, men de glömdes i samma veva en ny uppgift kom. Därav blev vissa saker inte gjorda. Soporna blev kvar, dammsugarpåsen var full och tvätten låg lite varstans. 

På kvällen var en helt slut och det syntes tydligt att inget var gjort. Men det kommer en ny dag i morgon var den sköna tanken innan sömnen tog vid. Ibland hann en tänka på att en redig kvinna borde ha hunnit med massor och lite till. Tittar jag på barnen och hur de har blivit stora och är i början av att skapa sina liv, så tänker jag att så här är vårt liv. Min vardag var och är deras barndomstid och ungdomstid. 

Deras barndom var där och då, bland sandkakor och leksaker och de var helt omedvetna om den vuxna världens tänk och stress över sopor, tvätt, matlagning och städning. De lever mer i nuet än vi vuxna. Vi har krav på oss själva, vi söker efter egentid och samtidigt ska allt vara perfekt. Inte konstigt att axlarna spänner, käken gnisslar och allt snurrar till slut.

För att citera äldsta dottern: "Det gör inget!" Låt sopor, tvätt med mera vara. Stanna upp och njut av nuet. 

0 kommentarer:

Skicka en kommentar