Korset

Två av mina kors.
Skulle du kunna tänka dig att bära ett kors, för att visa sympati för alla de kristna som förföljs runt om i världen? Skulle du se det som en kristen gärning eller se det som något som kan skapa oro och krig?

Det är några veckor sedan debatten om ”Mitt kors” blossade upp. Det är en kampanj, via en facebookgrupp, där alla uppmanas att bära ett kors synligt för att just visa sympati för de förföljda. Den som går med i gruppen, kan visa sitt stöd genom att lägga upp en bild på sig själv med ett kors och sedan använda taggen #mittkors. De som startat gruppen ser korset som hoppets, kärlekens och nådens tecken och som ett tyst motstånd mot mörker och våld. De som vill kritisera denna kampanj, har korset som en av sina egna symboler - nämligen Svenska kyrkan. Inifrån hörs röster som påpekar att en kampanj av detta slag kan inspirera till tankar om religionskrig. Någon kan se korset som kränkande, som en provokation.

Korset, historiskt sett, är idag en kristen symbol. Jesus korsfästes, de troende gör korstecken och det finns en uppsjö av olika typer av kors. Det är en symbol som förbinds med tanken på offer, död med räddning, uppståndelse och ett evigt liv. En martyrpåle, men även ett segertecken. 

För mig är korset en symbol för min tro och min tillhörighet i den kristna gemenskapen. Att den kyrka som jag tillhör, plötsligt ska vända sig emot tanken på att visa upp en kristen symbol för att visa sympati för de som förföljs, känns mig helt främmande. Jag funderar på ifall de som är emot kampanjen, är rädda för att de som förföljer ska känna sig kränkta och provocerade och starta ett krig i religionens namn? Men då är det ju inte logiskt alls och då ser kyrkan genom fingrarna och gör inte sitt jobb. 

I skrivande stund har facebookgruppen #Mittkors 9 687 medlemmar. Intresset är stort och många delar med sig om sina upplevelser, lägger ut foton på nya-gamla-handgjorda kors och skapar debatt i god ton. Gruppen startade efter mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Utanför pågår en hätskare ton. De som är emot tycker att korset används för att trigga våld och motsättningar mellan kristna och muslimer. Det är en hård ton, vilket har fått en av prästerna till kampanjen att lämna Svenska kyrkan. Jag tror att det är många som blir förvirrade av Svenska kyrkans ståndpunkt i det här, när de ser hur färglös ämbetet är.

Att så snabbt dra paralleller mellan kampanjen och ett krig mot islam och främlingsfientlighet, med dold agenda tycker jag är att gå för långt. Att sedan mobba en kyrkligt anställd, en präst, som varit med och startat kampanjen så till den milda grad att hon lämnar sin post - ja, det säger mer om dig som människa än om henne som präst. Det är fult att jämföra henne med IS, SD och påstå att hon skulle önska sig ett krig. Det visar bara på hur du som mobbare tänker om en kristen symbol för tro, hopp och kärlek - det som Svenska kyrkan bör symbolisera. Då finns bara en eller kanske två frågor att ställa:
”Skäms Svenska kyrkan för kristendomen?”
”Vill de som är emot kampanjen, svärta ner en hel religion (islam) på grund av en våldsbejakande gren?”
Det må vara en storm i ett vattenglas, men samtidigt är det ett tydligt tecken på att Svenska kyrkan är en organisation, där saker och ting ska vara på rätt plats. Det är en skillnad på vi och dom, fotfolk och elit, i kyrkan. Går du utanför ramen, så blir det livat.

Och omvänd logik - hur skulle du reagera om en facebookgrupp skapades, där de som är med bär på Fatimas hand, för att visa sympati för något?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

My Instagram