Leva genom någon annan

Det kan vara skoj att skämta om demens, men det är något som påverkar många anhöriga när någon i familjen insjuknar.

Bara sådär, började jag fundera på hur den svenska demensvården fungerar. Min mamma fick en stroke och det gjorde hennes demens värre. Det tog många år innan hon fick en riktigt ordentlig diagnos. 

Under hennes tid, innan hon gick bort, så märkte jag att boendet på ett vårdhem kanske inte är det bästa speciellt om det inte finns något som kan aktivera de äldre och sjuka. Min mamma glömde bort både språkkunskaperna och annat som gjorde henne den hon var, väldigt snabbt.

De dagar som var mer vardagliga, gjorde sitt på hennes humör och mående. Men de dagar då jag var på besök med barnen och berättade om de saker vi hade gjort och skulle göra triggade igång hennes minne. Det var inte frågor som ”minns du”, ”vet du”, ”vem är detta” utan helt enkelt vanligt prat om familjen, intressen och händelser i livet som gjorde att hon mindes. Detta påpekade även några av sköterskorna på det första hemmet hon bodde på. Det var viktigt att få henne att njuta, uppleva och vara en del i det samhället har att erbjuda. Om så via någon annan.

Min pappa blev väldigt förvånad över att mamma var så med, den dagen då jag kom förbi med barnen och berättade om det vi gjort och att vi skulle till Liseberg. Hon levde upp, mindes alla karusellerna, kaninerna och att hon inte åkte så mycket, men gillade att gå där. Även sköterskorna på hemmet blev förvånade över hur hon var pigg, rosig och glad.

Demens är ett samlingsnamn för en rad symptom som orsakas av hjärnskador. Beroende på vilken del av hjärnan som drabbats, så yttrar demens på olika sätt. Idag vet vi att det är inte bara åldern som påverkar, utan även andra sjukdomsfall. Det är en sjukdom som mest påverkar den anhörige. Och det är en folksjukdom som blir vanligare och det oroar mig, med tanke på att Sverige verkar stå utan handlingsplan mot demens. 

Att vid demens leva genom någon annan, uppleva världen utanför genom släkt och vänner tror jag kan vara något att satsa på. Tror också att det är viktigt för den demente att komma ut om det är möjligt. Så även om det kan ses som ett medberoende att leva genom en annan människa, så kan jag tycka att i dessa fall kan man se lite annorlunda på detta. 

Det är viktigt att den anhörige får avlastning och stöd. Demens är något som smyger sig på och det kan kännas som en lätt uppgift att göra det lilla i början, men innan du vet av det, så sitter du som en jourhavande vårdare dygnet runt. Tror även att det är viktigt för anhöriga att få mycket information och kunskap kring demens.

De anhöriga ska veta att det finns hjälp att få. Och kommunerna ska erbjuda denna hjälp.