Tittade ut genom fönstret här om dagen och trodde för en kort sekund att det snöade. Hann blinka några gånger tills jag insåg att det är inte snö, utan pollen. Maskros? Tussilagon? I denna mängd?
Det snöar asppollen på vår gata, inne i stan och inne i den stora staden. Dessa små fjun, i stora klumpar eller enkla fjun, far runt i vårvinden medan fåglarna kvittrar. Fjunen tränger sig in i näsan, kittlar och skapar obehag. Du kan andas in fjunen när du skrattar åt nått skoj som du skoj på din promenad. De fastnar i håret. De slingrar sig in och landar på middagsbordet. Dessa fjun finns överallt. Passar du dig inte, kan de skapa skägg. Ja, det känns så i alla fall när en vindpust kommer bärandes på asppollen och dessa landar i ditt fäjs.
Måsarna, sädesärlorna och svalorna gör sin sång hörd och syrén, hägg och annat blommigt visar sin vackra sida. Även åskan har varit på besök, mitt i Eurovision Song Contest. Sverige gjorde sitt yttersta att höras genom dunder och brak, slagregn och blåst.
 |
| Teatern |
Tidigare samma dag var vi i Karlskoga på teater. Såg "Hit och Dit, men ganska långt bort", en musikaliskt äventyr för hela familjen. Den handlade om Räven, Stora Älgen, Pytteälgen och Ugglan, som en kväll möttes i en glänta för att titta på månen. De pratar om den gula lysande saken där uppe på himlavalvet och vad den kan heta. Ja, kanske bacon? Mötet blir en lång vandring och ett äventyr. Pjäsen baserades på Johan Althoffs bok, som kom ut 1990. Det var ett lyckorus att se ungdomarna i teatergruppen och uppleva pjäsen. Några av ungdomarna går i samma klass/skola som yngsta dottern.
Värmen börjar göra sig påmind. Kvavt och flottigt, så kanske dags att fixa fläkten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar