Segdraget...

Ibland så funderar jag ifall det vore bättre om alla förkylningssymptom kom med en gång istället för att droppa av en efter en. Det börjar med seghet, rinnande näsa och öm hals. Sedan kommer nästäppan, febern som pendlar och snoret. Efter det kommer hostan, öronvärken och svårigheten att sova. 

Just nu är jag i den sista fasen med vänster öra och en hosta som verkligen ger inget kvar åt fantasin. Kan vakna mitt i natten av att jag hostar. Inga varningssignaler, utan bara plötslig hosta. Det finns enklare sätt att skrämma sig själv, det kan jag lova.

Är så trött också. Trött på förkylningen men även trött. På eftermiddagen, när maken åkte till jobbet och yngsta dottern kom hem från skolan, la jag mig i sängen. Tänkte bara blunda en liten stund och slappna av. Hah, slocknade och vaknade några timmar senare. Tur så skulle jag ingenstans.

Minns att jag en gång haft en förkylning som hemsökte mig i fem veckor. Slogs ut totalt och fick även hoppa av en kurs, för jag hann inte läsa ikapp. 

Det blir en del halskarameller, ibumetin, vätska, vila och Vicks vaporub. 

Även detta kommer att passera....för att troligen ersättas med något annat gissel.

Det måste ha varit en tokig syn

De som lever nära mig vet att jag har en förkärlek till dockor. Det var ett nöje när barnen var små att gå in på leksaksbutiken, lokalt eller utanför den lilla metropolen vi bor i. Minns så väl när jag köpte äldsta dotterns första Bratz. De hade inte funnits så länge på marknaden när hon ville ha en. Och inte vilken som helst. Minns även hur jag gick inne i Nordstan med min muttrande mor med mig, som ansåg att det var för tidigt och hon skulle troligen inte förstå. 

Jag hittade dockan, lyckliga jag. Köpte den, åkte hem till resten av familjen som väntade hemma hos min far. I vardagsrummet satt äldsta dottern och lekte med det hon hade plockat med sig för ett veckoslut hos mormor och morfar. När hon såg mig, leksakspåsen och det jag lyfte ur, lös hon som en stjärna. Det var en av hennes lyckligaste stunder och tro det eller ej, så är dockan än idag vid liv, nästan 10 år senare. Mörbultad, tovig och huvudet fastsatt med lim, men vid liv.

Dessa dockor fick rätt bra mycket kritik med tanke på hur de speglade ett orealistiskt ideal, när det kommer till hur flickor ser ut. Materialism ropade skarorna medan Bratz försvarade sig med att säga att tjejerna var av olika bakgrund, etnicitet och de har självförtroende.

Ever After High, Madeleine Hatter och Apple White.

Idag är det Monster High som ligger på topp. Vår yngsta dotter är överlycklig och har en egen liten samling av Draculaura och Frankie Stein. Jag lös nog också som en stjärna när jag via de sociala medierna inom dockvärlden (bjd, abjd, bjds som hashtaggar) hittade dessa två skönheter i bild (ovan), Ever After High. Ville direkt veta mer och hoppades att de skulle finnas till salu nära mig. Och det fanns det. Var inne på Marieberg och tog först den jag gillade mest, Madeleine Hatter (från Alice i Underlandet, Hattmakarens dotter i detta fall) och när jag såg att butiksbiträdet tog en hög med dockor och gick iväg, så var första reaktionen:

"Och herregud, nu försvinner de!"

Så jag greppade tag i Apple White med och sa "hon ska med". Maken funderade ifall dockorna skulle flyttas, vilket butiksbiträdet bekräftade och jag svarade "man kan aldrig vara säker".

Ja, det måste ha varit en tokig syn. 

Och så var det min tur....

Det är sådana tider nu. Förkylningar och annat mindre roligt. Trodde att jag hade klarat mig och bara fick en uns av det som resten av familjen hade, men nä. I morse vaknade jag med ett tjockt och dovt huvud, täppt näsa, öm hals och en känsla av feber och frysa samtidigt. Mindre roligt. Natten hade inte varit rolig, hade svårt att sova på grund av nästäppan och ömma halsen. Hoppas att det blir bättre nu i natt. Tur så har jag nässpray! Maken köpte en när han var inne i stan. Kan andas!

Men det lättar endast lite. Alltid något.

Så idag har jag gått på lågvarv. Hade planerat att gå igenom mina BJD-saker. Kläder, skor, tyger, mönster med mera - i princip göra en inventering för att se vad jag har och vad som saknas. Men det hade jag ingen ork till. Har dock stickat och sett på några avsnitt av "24", säsong 6, tillsammans med maken innan han skulle till jobbet.

Så, dagen har varit rätt ok ändå. Men nu kan du vara säker på att det blir sova som gäller.

Snö, snö, snö....

Lätt snöfall i flera dagar
ger mängder med snö.
Detta är bara en uns
av det som har kommit.

Det har inte gått en enda dag utan att det har snöat, tror vi är uppe i dag 5 nu. Även dottern undrar vart allt snö ska ta vägen, nu när högarna av snö växer vid parkeringen, lekplatsen, gamla Ica. Ja, tur är väl att det just nu körs undan en hel del snö med hjälp av små lastbilar och plogbilar. Det var ett tag sedan vi fick så här mycket snö på så få dagar. 

Och halt är det med. Jag går som en stel pinne för att inte ramla och det är som sagt fel. Bättre att gå lite slappt eller som en pingvin, hörde jag någonstans. Har inte halkat runt, än, men vet hur det är att slå runt. Plötsligt ligger man bara där, på rygg och har tappat andan och ser himlen. I Örebro hade de fullt upp på ortopeden här om veckan med alla som hade halkat och gjort sig illa. Det är egentligen hemskt hur dåligt vägar och gångbanor tas hand om. Här är det barriärer som gör det jobbigt att både gå och köra bil.

Men är det vinter, så är det vinter.