Plötsligt händer det. En polis delar med sig av sin vardag.
Polisen berättar öppet och är tydlig med hur det ligger till. Det kanske inte är politiskt korrekt, påpekar han, men han var så trött och var tvungen att lätta på hjärtat. Inte bara en gång, utan flera. Det senaste var nog värre än det första, men drevet rullar på som vanligt. Grupper bildas, stöd växer, motståndet öser ur sig kritik och får kritik tillbaka av värre slag - det eskalerar, som en spiral. Uppåt eller nedåt, välj själv.
Innan polisen delade med sig av sina åsikter, var en författarinna framme och berättade om hur det är i Sverige, i utländsk TV. Min första tanke var att nu har dessa två fått sina ”15 minutes of fame”. Men så blev det inte, för fler kliver fram från samma ställe som dessa två. Ord väger tungt, speciellt om det kommer från personer med inblick i samhällets alla hörn. Det kan pekas finger och citeras från rapporter. Även om ord som ”vissa brott” (inte alla) finns med i meningen, så är det bara orden ”brott” och ”invandrare” som lyser fram.
Men är det en öppen dörr dessa sparkar på? Enligt en professor i kriminologi är detta inget nytt. Redan 1974 publicerades en undersökning i ämnet där det jämfördes människor som vuxit upp under liknande förhållanden. Resultatet visade att det var en liten skillnad mellan invandrare och svenskar, när det kommer till utförda brott. Och även om det skulle finnas en grund för polisens och författarinnans åsikter, så skapar dessa mer oro och kan trigga igång helt fel krafter. Grupper kan ställas emot varandra, som det heter i en artikel jag läste. Hot, hat och olämpliga ord som till exempel förinta. Även om sagda ord tas tillbaka, så finns andemeningen kvar. Och ingen har tid med källkritik. Åsikterna haglar i grupper, där det ska stås upp för både polis och författarinna. Inläggen i dessa grupper är långt ifrån en saklig intelligensnivå. Milt sagt så öses det galla över de politiskt korrekta, de som inte insett hur verkligheten ser ut och hur allt som sker där ute är invandringens fel. Ingen verkar gå trygg.
Polisen i fråga hade nog väntat sig många ryggdunk. Det blåste upp en storm, som svepte med sig hela kåren och de anmälningar som uppstod, blev mer av en pajkastning. Det finns ett visst övervåld inom ordningsmakten, mer i andra länder än i Sverige, dock - men ändå. Om det utanför Paris gränser knappt görs några polisanmälningar då brott sker, eftersom det ändå inte hjälper, vem säger att det inte kan ske här. Om en polis är så öppen med sina åsikter på nätet, vad är det för åsikter som spirar innanför stationens väggar?
Även om dessa utspel inte kan jämföras med våld, så rubbar de förtroendet för kåren. Kommer den med utländskt påbrå få hjälp om hen ringer då ett brott sker?
Vindarna har vänt.
