Stolthet och fördom

Det här inlägget handlar inte om Lizzy och Mr Darcy i boken som Jane Austen skrivit, utan något som är långt ifrån så vackert som en berättelse från förr.

Det finns många präster i Svenska kyrkans sfär och ska jag vara snäll, utan att sjunka för långt ner i dumhetens skala - så finns det säkerligen några som inte har alla hästar hemma. Här om kvällen kändes det som om jag sprungit på en av dessa. Gud älskar alla sina barn, även de som inte vet vad de gör.

För att göra det enkelt, så känner denne präst sig kränkt på grund av att han anser att respekten är inte ömsesidig när det kommer till samkönades rättigheter och skyldigheter. Prästen anser att vår tid är förvirrad, könslös och att gränserna mellan manligt och kvinnligt ska suddas ut. Han argumenterar emot det han anser sig vara sexuell lössläppthet, RFSL och deras agenda. 

I samma andetag bedyrar han att varje människa ska respekteras oavsett kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning. Samtidigt anser han att RFSL och PRIDE endast förespråkar och försvarar ett lösaktigt sexualliv. Pride står för högmod och präster borde få respekt för att de vägrar viga samkönade par. Mannen och kvinnan är skapade för varandra, anser prästen, och drar en biologilektion i hur dessa två passar ihop. 

Man ser och hör vad man vill se och höra, brukar jag säga. Pride kan även översättas med stolthet (jag är stolt över mig själv och över dig) och glans, som i engelska glory (ära) och splendor (prakt). 

Jag har inget emot den som vill avstå från att viga samkönade, så länge prästen är tydlig med sin sak, baserar sin åsikt på sin tro och övertygelse - MEN, jag avskyr när präster gör utspel på de svaga i samhället och vinklar en högerkrok som hamnar under bältet. Det är okunnighet, respektlöst och långt ifrån det kristen tro står för. Att raljera på detta vis hjälper ingen. Är prästen emot samkönade vigslar, så hjälp dessa personer att hitta en präst som inte är det istället för att gå ut och peka finger. Att se till exempel homosexualitet som något lössläppt, och endast som så, så har prästen missat målet å de grövsta.

Jag tror att prästen totalt missat vad Pride och RFSL står för och gör. Pride, kommen ur Stonewallupproret 1969, propagerar för att människor ska vara stolta över sin sexuella identitet och att mångfalden ska betraktas som positivt. RFSL är ett riksförbund som driver sexualpolitik och arbetar mor homofobi, bifobi och transfobi. De vill göra samhället till en bättre plats för HBTQ-personer. 

Vad är fel med det?

De är få...

Ett par öron från en konsert för några år sedan.

För något år sedan stod jag och min man utanför Globen, både innan och efter, medan våra två tjejer var på konsert. Det spelade ingen roll vilken stjärna som showade, vi var där för att ta emot eller i vissa fall även vara med på konserten, om så i den så kallade vuxenhörnan. 

Det som jag varit mest orolig för är att de ska ramla, slå sig fördärvade eller tappa bort varandra. ”Håll koll på varandra och spring inte med huvudet före” har varit något som jag sagt i samma andetag som ”Ha det roligt nu!” Men ingenstans i mitt vuxna huvud har jag ens kunnat föreställa mig att någon vuxen person skulle attackera ungdomar på ett sådant här event. Kontrollerna är rigorösa och varenda väska ska vändas in och ut, flera gånger vid flertalet kontroller. Du köar, det är vakter, det är larm, inget får tas in och reglerna som är satta hålls utan undantag.

Därför känns måndagens attack, en självmordsbombare, som något overkligt och otroligt hemskt. Att till en början attackera de unga, vår framtid, är det fegaste en kan göra. Vad har dessa unga människor, som upplevt sådan glädje och kanske för första gången som en konsert kan ge, gjort? Den yngsta är i knappa skolåldern, med framtiden framför sig. Men nu är den förlorad. Kan inte ens ana den sorg som föräldrarna känner.

Och den oro som en förälder känner inför sommarens festligheter. I samma takt som värmen kommer, kommer även konserter och andra event. Alla dessa kan ses som möjliga mål för hemska attacker utan mening. Det är lätt för politiker och världsledare att säga ”var inte rädd”, ”fortsätt leva som vanligt” och ”gör det du brukar” eftersom det skulle vara ett bra sätt att visa de som attackerar att vi är inte rädda. Tyvärr så fungerar människan på ett annat sätt. Vi drar oss undan, tar det säkra före det osäkra. Vi skaffar oss ögon i nacken och är på vår vakt. Men det är inget liv som ger mening. Det skapar spänningar, feltolkningar och kaos. Individuellt och i större kretsar. Det rör sig som en löpeld genom samhället och det är precis det de som attackerar vill ska ske. Och vi spelar dom rätt in i händerna.

Kriget har fått ett nytt ansikte. Du vet inte när, var och hur nästa attack sker. Det finns ingen frontlinje, det finns inga skyttar som syns, inga diken, ingen krutdoft…bara en rädsla som gör oss till lätta byten. Byggnader och samhällen kan byggas upp igen, men inte liv.

Gardin...

Plockade här hemma med lite saker och såg att äldsta dottern av någon anledning knycklat till gardinerna till stora bollar runt gardinstången. Hon ville ha in ljus. Logiskt, men lite annorlunda stil och även med tanke på att det var ljusa gardiner. Hon sa sig även fastna med benen i gardinerna som hängde en bit ner. Frågade om hon ville ha en kappa, en kort sådan. Men nä, det var inget intresse i det. 

Men brukar vi mammor lyssna, nej. Så jag letade upp ett tyg jag köpt från IKEA för ett bra tag sen, på rea. Fast, färgglatt och lagom längd till två gardiner. Ett i hennes fönster och ett någon annanstans, någon annan gång. Vek tyget i mitten, sydde kanterna, sydde ihop på längden, skapade en ”ihålighet” till gardinstången och puffade upp gardinen. 

Ställde mig på hennes säng, vinglade och balanserade så gott jag kunde. Inte lätt med en mjuk madrass. Nu är gardinen uppe och visar sina glada färger både utåt och inåt. Och det viktigaste - ljuset kommer in och det finns ingen risk att hitta en tonåring med benen fast i gardinen.